10 saker om min graviditet

Bilder tagna i vecka 25. Hade en rätt stor mage redan då :)
 
 
Det börjar kännas att det var rätt länge sen jag var gravid och minnena börjar blekna allt mer. Jag har sagt det förr, men jag är så otroligt tacksam att jag skrivit mycket i bloggen och att jag hade en bok där jag fyllde i små uppdateringar om hur jag kände mig vecka för vecka. Roligt att minnas tillbaka. Vill gärna dela med mig 10 fakta om hur min graviditet med Juni var:
 
 
 
1. Mådde inte illa och spydde inte en enda gång på grund av graviditeten. Däremot blev jag jättesjuk under en period och hostade tills jag spydde under flera dagars tid, men det är en helt annan historia.
 
-
 
2. Hade egentligen inte särskillt svårt för lukter, förutom att jag blev jättekänslig mot parfymdoft på mig själv. Kunde inte ha parfym på mig under hela graviditeten för att jag blev äcklad av lukten (även fast det luktade gott). Detta hängde kvar även under amningstiden.
 
-
 
3. Jag älskade att vara gravid. Kanske inte att gå runt och vara tung och otymplig med min stora mage, utan mer känslan att sedan dagen jag kissade på stickan fick mitt liv en helt ny mening. Fast magen var också himla mysig ♥
 
-
 
4. Jag gick upp ungefär 20 kilo och min mage var superstor de sista veckorna. Trodde inte jag skulle gå upp så mycket men jag samlade väldigt mycket vätska i slutet.. speciellt i fötterna, haha. 
 
-
 
5. På vårt första uldtraljud fick vi framflyttat beräknat förlossningsdatum med hela 5 veckor!!! Från att först ha fått BF-datum den 29:e mars till att få BF-datum 7:e maj. Tänk vad en oregelbunden mens och ägglossning kan ställa till det :P På första ultraljudet var jag i vecka 14 och fick därför komma tillbaka några veckor senare för att göra ett nytt rutinultraljud.
 
-
 
6. Det jobbigaste med graviditeten (förutom punkt 9 på den här listan) var att jag i perioder var så ofantligt trött. Gravidtröttheten är något helt annat än bara en vanlig trötthet. Vissa dagar kändes det som att gå in i en vägg och jag hade kunnat somna var som helst på bara några sekunder. 
 
-
 
7. Fick inte några stora gravidcravings och saknade inte att äta något speciellt eller att kunna dricka alkohol, men det jag saknade mest att kunna dricka var Red bull som har för högt koffeininnehåll, och som gravida därför avråds att dricka.
 
-
 
8. Jag som egentligen är rätt känslig mot laktos i för stora mängder började tåla allt från att dricka vanlig mjölk till att äta vaniljglass i (lagom)stora lass utan att bli dålig i magen ;)
 
-
  
9. I slutet av graviditeten drabbades jag av PUPPP (en allergiliknande klåda som i sällsynta fall drabbar gravida). Det är inte uttalat så att det står i någon av mina journaler men jag är säker på att det är det jag hade. Jag fick en ofantlig klåda på händer, fötter, armar och lår och tittade man noga såg det ut som små vattenfyllda blåsor. Jag fick träffa en läkare som pratade om PUPPP och jag blev ordinerad en kortisonsalva. Däremot togs det aldrig några tester för att säkerhetsställa att det var just exakt det det var, eftersom läkaren sa att det var gravidrelaterat och skulle försvinna efter att barnet var fött.
 
-
 
10. Vi tog aldrig reda på könet innan. Vi frågade på ultraljudet men barnmorskan sa att barnet låg med benen ihop och kunde därför inte se det. Jag trodde i början av graviditeten att det var en pojke, men ju längre tiden gick började jag mer och mer tro att det var en flicka. 
 

Förlossningsberättelsen del 3 - Flickan Kronvald är född

Fortsättningen på förlossningsberättelsen. Del 1 och 2 hittar ni här och här.
 
Så låg jag där med min lilla nyfödda flicka på bröstet. Jag hade blivit mamma och ingenting har någonsin känts lika självklart och overkligt på samma gång. Vår lilla flicka var det mest perfekta jag någonsin sett, med undantag från tre små gropar mitt på hjässan där skalpelektroderna suttit. Så slät och len i hyn och med så runt och fint huvud från första stund. Jag var så stolt över henne, och stolt över mig själv att jag klarat mig igenom förlossningen. Något som gjorde att jag klarade det så bra var att jag hade min Svea där. Hans lugn gjorde mig lugn. Inte en enda gång visade han sin nervositet för mig. Han höll i mig, lugnade mig, sa de rätta sakerna. Han påminde mig att andas, höll koll på värkarna och gav mig lustgasen när de var på väg.. man hade helt enkelt kunnat tro att han hade gjort det tusen gånger fastän det var första gången för oss båda. Även personalen gav honom beröm efteråt. Personalen var också helt fantastiska. Alla har vi väl någon gång råkat ut för arrogant och otrevlig sjukhuspersonal, men på förlossningen har alla vi mött varit supertrevliga, varma och proffsiga. Något som också hjälpte mig och sporrade mig var att jag innan hade lovat mig själv att aldrig under förlossningen säga "jag vill inte" eller "jag kan inte", och det löftet höll jag. 
 
Med henne liggande på mig blir jag tillsagd att krysta en sista gång och moderkakan kommer ut i någon sekunds smärta. Sedan får jag ligga där med benen i vädret medans de kollar och grejar och sprejar med bedövningsspray där nere på mig eftersom det måste sys ett par enstaka stygn. Men det är inget jag varken känner av eller bryr mig om utan jag kan mest bara ligga och titta på vår lilla tjej, som i sin tur ligger tittar på världen för första gången. 
 
Svea tar kort med sin mobil och skickar iväg den första bilden på vårt underverk till sin pappa som, eftersom klockan är fem på morgonen, ska vara vaken och på väg till jobbet. Denna bild blir, som jag förstått i efterhand, sedan spridd vidare fortare än blixten vidare till Sveas familj av en glad och stolt farfar. 
 
Den allra första bilden på vår lilla älskling ♥ Här är hon bara några få minuter gammal. Född kl. 04.55, 2990 gram och 49 cm lång.
 
Efter ett tag så ska hon ammas och barnmorskan tycker att det är fantastiskt att jag har så mycket mjölk, haha. Men hon var nog en sådan som tyckte att det mesta i livet var fantastiskt eftersom jag under hela förlossningen fått höra att jag hade fantastiskt värkarbete för en förstföderska och att det var fantastiskt så liten bristning jag fick (någon millimeter bara) osv, osv. :)
 
Efter att våra lilla dotter har ammats klart så är det dags för henne att få på sig sitt första klädesplagg (en vit pyjamas med röda, gula och blå stjärnor på) och sedan bli "inpacketerad" i en filt och nedlagd i sin lilla säng, eller vad man nu ska kalla det, med hjul på. För min del är det dags att gå i duschen. Jag känner mig helt snurrig, matt och illamående och jag blir tvungen att kräkas igen. Sedan hjälper barnmorskan, som varit med oss sedan starten, mig in i duschen och jag får sätta mig på en duschstol medans hon hjälper mig att spola av mig. Jag har aldrig känt mig tröttare i hela mitt liv och jag är väldigt öm. Jag får torka av mig och får tillbaka sjukhusrocken, ett par sjukhustrosor som för övrigt är det fulaste man kan ha på sig, och världens största blöja. Sedan får jag gå tillbaka till vårt BB-rum. Där står det ett bord med födelsedagsfika uppdukat till oss. Jag hade verkligen sett fram emot fikat men tyvärr mår jag alldeles för illa för att få i mig något, men jag säger åt Svea att han måste ta en bild på det iallafall. 
 
Bild på födelsedagsfikat som jag tyvärr inte kunde få i mig.
 
Jag spyr igen och får genom kanylen i handen insprutat något mot illamåendet. Nu ska vi äntligen få vila och Svea somnar direkt. Jag däremot får inte somna än. Först blir kommer en sköterska in och lämnar kläder som jag glömt i förlossningssalen. Sedan när jag tror att jag ska få vila så kommer nya morgonpersonalen in och presenterar sig, och efter en stund så kommer de på nytt in och ska känna på mage om livmodern dragit ihop sig som den ska. Det har den inte riktigt gjort så barnmorskan vill att jag ska gå upp på toa och kissa. Trött som aldrig förr går jag upp och kissar och sedan ska jag nu äntligen få lugn och ro. Jag kommer på att jag måste höra av mig till kompisarna att vi fått en dotter, men jag är alldeles för trött för att orka prata med någon så jag skickar istället en bild på Snapchat att vi fått en flicka.
 
Till vänster: Bilden jag skickade på Snapchat för att meddela vännerna om att hon nu hade kommit. Till höger: En trött men stolt nybliven pappa.
 
Efter att jag skickat bilden är jag fortfarande illamående och så sjukt trött att jag däckar på några sekunder. Sedan sover jag någon timme, vaknar till och kollar så att lillan andas, somnar igen och vaknar sedan av att personalen kikar in och frågar om jag vill att de ska hämta lunch till mig. Eftersom jag inte mår illa längre och inte ätit så tackar jag ja och jag blir serverad lunch på rummet. Morotssoppa med bröd till och till och med efterrätt som bestod av chokladkaka med grädde. Sedan min sjukhusvistelse förstår jag inte riktigt varför folk klagar på sjukhusmat. Tyckte att allt var jättegott! Svea var lite sur att pappan inte fick någon mat så han stack lite senare iväg och köpte pizza till sig själv. Efter vi både hade vaknat så började Svea direkt fråga mig om jag trodde att vi skulle få åka hem den dagen. Han tyckte att sjukhussängen var så oskön och han hade sovit dåligt. Men eftersom det inte gått tillräckligt många timmar sedan förlossningen för att lillan skulle kunna genomgå läkarundersökningen så tyckte personalen, och även jag, att vi ska stanna över natten och få träffa läkaren dagen efter, och ser allt bra ut då så får vi åka hem. 
 
Pappan och dottern ♥♥ Mina två stora kärlekar i livet.
 
Tiden på sjukhuset fördriver vi med att mysa med gumman, bli klämd och känd på magen av sjukhuspersonalen som vill se att allt känns okej, få grepp på amningen (inte fullt så enkelt som jag hade trott), byta lillans första blöjor (Svea bytte alla blöjor på sjukhuset), kolla på finalen av Lets dance på ipaden, och uppdatera familjen, vänner och sociala medier om vår bebislycka. 
 
Första bilden av henne som jag lade ut på Instagram. 
 
Har aldrig mottagit så mycket kärlek och lyckönskningar på telefon, sms, sociala medier någonsin som den dagen och det kändes verkligen att familjen och vännerna redan älskade henne innan ens ha träffat henne ♥
 
Flickan Kronvald.
 
Dagen efter var det dags för läkarbesöket och det fanns ingenting att anmärka på på vår perfekta lilla tjej. Sedan var det dags att packa ihop alla våra saker på BB-rummet och äntligen få åka hem. Det är verkligen en både spännande, häftig och lite skrämmande känsla att få åka hem med sitt alldeles egna lilla barn. 
 
Otåliga i väntan på att få komma in till barnläkaren. 
 
Lillan nedpackad i babyskyddet. Redo att åka hem och påbörja sitt liv tillsammans med oss. 
 
 ♥

Förlossningsberättelsen del 2 - Inne på förlossningen

 
Fortsättningen på förlossningsberättelsen. Första delen hittar ni här.
 
Kl. 19.50 Vi har kommit in till förlossningen och en barnmorska visar in oss till ett undersökningsrum. Jag får sätta mig tillrätta i en svart skinnfotölj och de kopplar på mig CTG-elektroder över magen som både mäter barnets puls och mina värkars styrka. Vi får vatten och kaffe och barnmorskan går iväg och lämnar oss själva en stund. Från ett annat rum följer de hur täta mina värkar är, och så klart kommer de nu inte alls lika regelbundet eller lika ofta som de gjorde när vi var hemma. Barnets puls är bra och ligger runt 135 slag i minuten. Barnmorskan kommer tillbaka efter ett tag och meddelar att det är ungefär 8 minuter mellan värkarna men att de ska undersöka mig för att se hur öppen jag är. Det visar sig att jag bara är öppen 2 cm men att livmodertappen är helt utplånad.
 
När hon säger att det bara är 2 centimeter är jag övertygad om att vi kommer bli hemskickade igen eftersom jag hört att det är ungefär fyra centimeter för att man ska få stanna. Men barnmorskan säger iallafall att vi ska få ett BB-rum att vänta i, och när nattpersonalen börjar så ska de sedan ska få undersöka mig igen och då få ta ett beslut om de ska ge mig morfin så att jag kan slappna av eller ta hål på hinnorna så att vattnet går. Hon säger också att undersökningen hon gjort på mig kan göra att värkarna sätter igång ännu mer, och vi kommer inte att bli hemskickade utan det kommer komma ett barn snart (wiiie!). 
 
Kl. 20.39 Vi får komma in till BB-rummet där vi kommer få bo under vår vistelse på sjukhuset. Vi får sängkläder för att bädda sängarna. Svea får bädda då jag har för ont och vill inte röra mig. Precis som barnmorskan sa så börjar värkarna kännas ännu mer nu efter undersökningen och de börjar göra riktigt ordentligt jävla ont. Mellan värkarna sms:ar jag till min syster, som väntar hemma hos oss, att vi får stanna på sjukhuset så att hon vet att vi inte kommer komma hem inatt. Meddelar också kompisarna via snapchat att vi nu är inne på BB.
 
Tiden sniglar sig fram och jag kramar Sveas hand krampaktigt vid varje värk medans han påminner mig om att andas och hjälper mig igenom varje värk med lugnande ord om att värken snart kommer vara över. Jag frågar honom hela tiden om nattpersonalen inte kommer nån gång och klagar på att det gör ont. Han försöker peppa mig, bjuda mig på godis och säger att nattpersonalen snart kommer och att jag då ska få lustgas och smärtlindring och att det kommer att bli bättre då. 
 
Kl. 22.10 Efter en tid, som känts som en evighet, kommer nattpersonalen och presenterar sig, och vi får följa med dem från vårt BB-rum och in i förlossningssalen. Där inne får jag så kallade arbetskläder att ta på mig (sjukhusrock) och hon som kommer vara min barnmorska under förlossningen kopplar på nytt på mig elektoder för hjärtljud och värkar. Hon sätter en kanyl på ovansidan av min hand. Det stramar i huden på handen och jag frågar om det ska göra så ont att ha kanylen där, och får till svar att det är normalt. Aj. Efter att vi kommit in till förlossningssalen så berättar vi ganska snabbt att jag kommer vilja ha ryggmärgsbedövning (EDA) och barnmorskan säger att hon ska kontakta narkosläkaren om det eftersom det kan dröja tills han har möjlighet att komma.
 
De kopplar på lustgas/syrgas på 50/50 och barnmorskan visar mig hur jag ska använda den. 
- Börja andas i masken precis när värken kommer eller helst innan den kommer. Ta minst 6-7 andetag i masken men helst fler, och sluta sedan på toppen av värken.
Det tog ett tag innan jag fick in tekniken. Först trodde jag att jag skulle andas med näsan men då hjälper det ju inte alls, haha. Djupa andetag med munnen ska det ju vara. Så här i efterhand kan jag inte svara på om jag tycker att lustgasen hjälpte mot smärtan speciellt mycket. Upplever mer att det var som en distraktion eftersom att man vid varje värk istället blir upptagen med att tänka på att man ska andas i masken och så vidare. Upplevde heller aldrig att jag blev "full" eller fnittrig som andra säger att de blivit. Dessutom var det rätt svårt att ta lustgasen före en värk eftersom man aldrig riktigt vet när den kommer. För att lustgasen ska fungera optimalt ska den ju tas innan värken kommer och att man ska hinna ta ett visst antal andetag av den för att den ska kunna klyva toppen av värken. Mina värkar stegrades så jäkla snabbt så tog jag lustgasen när värken redan börjat så var det liksom redan för sent. Det lustiga med lustgasen (hehe) var att rösten blev helt mörk och annorlunda när man tagit den. 
 
Kl. 22.40 Efter att ha blivit undersökt så har det fortfarande inte hänt speciellt mycket och jag har inte öppnat mig mycket mer. Därför blir det nu bestämt att vi ska ta hål på hinnorna så att vattnet går och så att förlossningen kan komma igång mer. Barnmorskan tar fram instrumentet för att ta hål, och hon berättar att hinnorna ska tas hål på när jag har värk eftersom hinnorna ska vara spända när det görs. När värken kommer andas jag djupt in lustgasen, barnmorskan tar hål på hinnorna och det börjar forsa vatten. Det här är en av de få gångerna som jag verkligen kände av lustgasen för här börjar hela rummet fyllas av ett märkligt surrande ljud (svårt att förklara hur det lät) och allt händer liksom i ultrarapid. Jag tror att S ser på mig hur påverkad jag blir av lustgasen så han säger åt mig att ta djupa andetag utanför masken så att effekten ska försvinna snabbare.
 
Kl 23.10 När att vattnet gått känns det som att jag kissar varje gång jag får värk eftersom det fortsätter sippra ut vatten och värkarna börjas kännas ännu mer. Det känns speciellt mycket i nedre delen av ryggen och jag får in värmekuddar att ha i ryggslutet. Barnmorskan frågar om jag skulle vilja testa tens som smärtlindring, och jag tackar ja till det eftersom jag känner att jag inte har något att förlora på att testa. Hon hämtar en tensapparat och medans jag sitter upp fäster hon elektroder på min rygg och slår igång apparaten. Till en början upplever jag att den lindrar värkarna en liten stund men efter bara en liten stund så gör den istället så att värkarna förstärks och det blir outhärdligt att ha igång apparaten. Jag får smått panik och ber Svea att stänga av den vilket han gör. 
 
Nu börjar jag ha så pass ont att jag mest av allt bara vill ligga ner med värmekuddar i ryggslutet och ta det lugnt. Barnmorskan fäster en skalpelektrod på barnets huvud för att kunna hålla koll på pulsen. Detta eftersom att det är mycket störningar på CTG-elektroderna som sitter runt min mage. Istället för att ta upp barnets puls så fångar den ibland upp min puls eller ingen puls alls. Skalpelektroden lossnar flera gånger så först tredje gången gillt sitter den kvar där den ska. Med jämna mellanrum blir jag undersökt hur öppen jag är, och det har gått lite framåt, men inte mycket. Barnmorskan tror därför att det är en bra idé att jag får epiduralen (ryggmärksbedövningen) så att jag kan slappna av och bli mindre spänd och på så sätt få igång värkarbetet bättre. De har sedan tidigare ringt efter narkosläkaren men han var upptagen och har därför inte kunnat komma direkt. 
 
Kl. 00.22 Äntligen kommer narkosläkaren in och presenterar sig och ska ge mig epiduralen. Jag kan knappt med att hälsa på honom för att jag har sådana onda värkar, men jag hör barnmorskan säga till honom att det blir bra att jag får den eftersom jag är så spänd. Jag får nu sätta mig på sängkanten, kuta rygg och hålla runt Sveas axlar. Precis som på bilden nedan så säger läkaren åt mig att jag måste vara helt stilla och att jag inte ens får röra mig om jag får en värk. Det är inte det lättaste att vara stilla och det här är första gången jag verkligen känner att jag måste skrika. Jag trycker masken med lustgas över ansiktet och skriker in i den, samtidigt som jag gräver in naglarna i Sveas axel. Tur att han hade en tjock tröja på sig för annars hade det gått hål i hans hud.
 
Bild lånad från Mama's lista på ovärdiga saker som händer under en förlossning. Hela listan kan ni läsa här.
 
Jag ser aldrig den långa nålen de för in i ryggen på mig när jag får bedövningen och det gör inte Svea heller. Kanske var det tur eftersom de som sett den säger att den är enorm? Jag känner inte sticket när bedövningen läggs, men jag vet inte om det beror på att den kraftiga värksmärtan maskerar den. Numera är det iallafall fäst en lång, tunn slang i min rygg så att jag även ska kunna få påfyllning av bedövning vid ett senare tillfälle. När värken ebbar ut inser jag hur hårt grepp jag tagit om Sveas axel och jag säger förlåt och ber honom kolla om han fått några märken. Han försäkrar mig om att det är lugnt och fortsätter hålla mig i mig och säga lugna, tröstande saker. Jag får lägga mig ner igen och narkosläkaren berättar för mig att bedövningen kan ge mig klåda, men att jag inte kommer att märka av det eller tänka på det (pga värkarna). Kommer ihåg att jag tyckte att det var komiskt att det skulle kunna orsaka klåda eftersom det inte skulle kunna bli så mycket värre än det redan var. Några dagar innan förlossningen drabbades jag ju av (vad jag tror men aldrig fått bekräftat till 100% av läkare) PUPPP. En allergiliknande klåda som i sällsynta fall drabbar gravida. Har skrivit mer om det här
 
Efter ca en kvart kommer narkosläkaren tillbaka. Han tar en isbit och för den upp och ner efter mina ben och upp på sidan av magen för att kolla när jag börjar känna kylan, och på så sätt kunna avgöra om bedövningen tagit som den ska. Det bedömer han att den har, men han säger också att bedövningen endast hjälper mot smärtan jag har i ryggen och att det inte går att göra något åt trycket jag känner nedåt. 
 
Min upplevelse av att ta epiduralen var att värkarna fortfarande gjorde ont, men att smärtan var mer hanterbar. Jag hade inte längre panikont så att jag ville skrika, och jag kunde slappna av mer i kroppen. Jag upplevde inte heller att den stoppade upp värkarbetet utan snarare tvärtom. Den gjorde mig mer avslappnad så att jag öppnade mig mer. Om jag får fler barn så kommer jag absolut att ta epiduralen igen! Jag vet inte hur bra jag hanterat förlossningen om jag inte tagit den.
 
Tar lustgas like a boss. Bild på mig efter att jag tagit epiduralen. Jag orkar prata med Svea mellan värkarna, äta några godisbitar och ta några skämtbilder på när jag gör tummen upp. Låter även Svea på skoj få testa lustgasen.
 
Efter jag fått ryggmärgsbedövningen tar jag värk efter värk liggandes i sängen. Då och då kommer personalen och undersöker hur öppen jag är. Lägger aldrig några siffror på minnet, mer än att de säger att det nu går framåt bra och att jag öppnar mig mer och mer. 
 
Kl. 03.00 Nu kommer en ny barnmorska in i rummet och presenterar sig. Hon är barnmorskestudent och hon och den ordinarie barnmorskan är det som tillsammans kommer hjälpa mig genom resten av förlossningen. Den nya barnmorskan frågar mig om jag vill sätta mig en stund på en pilatesboll och jag säger att jag kan försöka, men när jag sätter mig upp på sängen och lägger benen utanför sängkanten så känns det bara obehagligt och jag säger att jag inte känner mig bekväm med det. Istället får jag testa stå på knä en stund i sängen men blir då så pass illamående att jag blir tvungen att kräkas. Jag får återgå till att lägga mig på sidan. 
 
Det börjar trycka på ordentligt nedåt och jag säger till barnmorskorna att det känns som att jag vill bajsa. Barnmorskan som varit med oss sedan start säger att det är någonting bra eftersom att det betyder att bebisen är på väg ner och att det snart är dags för att börja krysta. Hon frågar mig om jag känner mig rädd för att bajsa på mig, och jag erkänner att jag är det. 
- Lena, vill du höra en hemlighet, säger hon till mig. Hon lutar sig framåt och säger tyst: Det gör ALLA!
Huruvida jag gjorde det eller inte har jag ingen aning om. Har frågat Svea som var med under hela förloppet och han vet inte heller. Jag bryr mig inte, och inte han heller. I det här skedet är det enda man tänker på att man vill att det ska vara över.
 
Kl. 04.00 Barnmorskestudenten undersöker mig på nytt och konstaterar att jag är helt öppen och att barnet ligger precis innanför och att det är dags för mig att försöka börja krysta. Jag ligger fortfarande på sida då jag sagt att jag vill försöka föda i den positionen. Barnmorskorna får nu guida mig hur jag ska göra när jag får en värk. Jag ska ta ett djupt andetag och sedan trycka på så mycket jag orkar. Sedan får jag släppa ut luften och har jag fortfarande värk så ska jag ta ett nytt djupt andetag och fortsätta trycka på. Det tar ett tag innan jag får in tekniken. Jag tar i allt jag kan och de säger till mig att de kan se bebisens huvud när jag krystar, men så fort värken avtar så åker det liksom tillbaka. Jag blir jättetrött och försöker slappna av mellan varje värk även fast det gör helvetiskt ont. Mellan två värkar somnar jag tillochmed till i en millisekund. Jag rycker till och tittar upp på personalens ansikten. 
-Oj, får jag fram. 
Jag börjar vara riktigt trött och slut, och barnmorskorna tar beslutet att det är bättre att jag ställer mig på knä istället för att hjälpa tyngdlagen på traven. För mig känns det som en omöjlighet att få mig upp på knästående eftersom att det verkligen känns som att barnets huvud är på väg ut. Barnmorskorna säger att de hjälper mig och på något sätt får de mig upp stående på knä framåtlutad mot den upphöjda huvudänden. Svea står framför mig och håller i mig såsom han gjort under hela förlossningen.
-Släpp mig inte! har jag beordrat honom.
 
Så utelämnande position när man har hela personalen bakom sig, men i det här skedet kunde jag inte bry mig mindre. Jag ville bara att barnet skulle ut.. och det NU! Jag svettas ordentligt, blir serverad glas efter glas av fruktjuice för att få i mig vätska och mer energi. Personalen blir tvugna att öppna fönster för att få in kall luft och kyla ner mig. De blöter också en trasa med kallt vatten för att lägga på mitt huvud. 
- Den är inte ens kall, klagar jag och Svea blir tvungen att intyga att trasan var blött med iskallt vatten. Jag känner ingenting av den blöta trasan eller den kyliga luften som kommer genom fönstret utan flåsar som en galning och fortsätter klaga på att jag är varm och hur ont det gör. Kroppen har tagit över mer och mer och man tänker inte längre på hur eller att man krystar. Man bara gör det.
Jag hör hur den ena barnmorskan lugnande säger att barnet har bra puls och hon stryker mig över ryggen, vilket känns skönt och lugnande. 
 
Kl. 04.55 Tillslut, efter en helvetisk värk, är huvudet ute och efter det var det enkelt att ta den sista värken för att hela barnet ska komma ut. Jag drar en lättnades suck och jag känner verkligen att smärtan är över. Eftersom jag har ryggen emot så ser jag inte så mycket av barnet men vänder på huvudet och får se en skymt av det lilla barnets rygg och mörkt hår. Sedan hör jag även ett litet skrik. Jag frågar ivrigt vad det är för kön, och barnmorskorna som är upptagna med att inspektera att allt är okej säger roade:
- Nu är det någon som är nyfiken. 
Efter en stund håller de upp barnet bakom mig rygg så att Svea kan se, och de säger att vi har fått en flicka! 
Det är en flicka, upprepar jag till Svea och vi pussar och kramar varandra. Sedan får jag hjälp av barnmorskorna igen att vända mig på rygg. Jag får hjälp att lyfta på benet över barnet och navelsträng för att komma runt och Svea får en sax för att klippa av navelsträngen. 
Trots att han var så lugn inför mig under förlossningen så var han trots allt nervös, för han säger att han har svårt att komma ihåg just det här ögonblicket, och jag kan ångra lite att vi inte bad dem fotografera när han klippte av navelsträngen. När den är av får jag henne på mitt bröst och jag är världens lyckligaste människa ♥
 
Visar den här bilden trots att jag inte var mitt allra vackraste jag precis efter förlossningen. Men jag bjuder på det. Svettig, gravidsvullen och tröttare än jag någonsin varit tidigare - men så fullkomligt lycklig.
 
Fortsättning följer...

Förlossningsberättelsen del 1 - värkarna startar

 

Jag var i slutet av vecka 37 och hade lite mer än två veckor kvar till beräknat förlossningsdatum. Min syster och hennes lilla son på sex månader hade kommit på besök från Stockholm och skulle hjälpa mig att laga matlådor och fixa med annat som skulle hinna göras innan bebisen anlände. Det visade sig vara mycket praktiskt att få besök av en annan bebis hemma innan vi själva skulle få hem vårt barn eftersom min systerson, lilla U, fick testa alla våra införskaffade bebisprylar. Bland annat fick han sova i den nya spjälsängen, provbyta blöja på skötbädden osv. Detta gjorde att vi insåg vad vi saknade och vad vi skulle behöva köpa hem.

 

Jag och min syster hade, under veckan som hon var och hälsade på, planer på att åka upp till Kalix och hälsa på våra föräldrar. Är det en bra idé att få sovgäster och dessutom packa in sig i en bil och åka 20 mil upp till Kalix så nära inpå beräknad förlossning?, kan man ju fråga sig.

-Absolut! tänkte jag, jag är ju förstagångsföderska och kommer ju gå över tiden...

 

Tur var det iallafall att vi bestämde oss för att inte åka till Kalix, för den 23:e April (dagen då vi egentligen tänkt åka dit) så började det:

 

Vi satt allihopa (jag, sambon, min syster Anna och hennes lilla U) runt köksbordet och åt frukost.
Klockan var nog kring 11 och vi hade tagit en lång sovmorgon. Jag var hormonell, gråtfärdig och på sjukt dåligt humör. Jag antar att det kan bli så när vågen står på +20 kilo, man är höggravid, har svårt att röra sig och har ömma fötter som svällt upp så mycket att de mer ser ut att tillhöra elefantmannen. Då känner jag dessutom att jag börjar få ont i magen.

Förvärkar, tänker jag.

Jag tar mitt dåliga humör och min telefon med mig och går ut och sätter mig ute på bron, som jag alltid gör när jag behöver samla tankarna. Jag satte mig och pillade med telefonen och väntade på att värkarna skulle ge med sig. Jag ville ju bara att de skulle avta så att jag skulle kunna gå tillbaka in och göra lite nytta. Det här med att man behöver vila när man är höggravid var något jag aldrig riktigt hade förstått mig på. Nej, nej. Jag hade ju en massa städning att göra, dörrar som skulle målas om och annat som promt skulle vara klart innan bebisen skulle komma. Inte konstigt att jag hade högt blodtryck där på slutet.

 

Efter en stund kommer Svea (sambon) ut för att titta till hur det är med mig och jag föreslår att vi ska ta en promenad med hundarna. Under promenaden blir jag tvungen att stanna till då och då när jag får en värk.

- Väldans vad kraftiga förvärkar det här är, tänker jag men börjar mer och mer inse att värkarna inte avtar och att de känns annorlunda från när jag tidigare haft förvärkar. Förut har jag mer haft en ihållande värk hela tiden medans detta är en kraftigare värk som kommer och går. När vi kommer tillbaka från promenaden bestämmer jag mig för att det nog kan vara skönt att ta en varm dusch och att detta kanske kan göra att värken avtar. När jag tagit av mig kläderna och sätter mig på toaletten så inser jag att slemproppen har lossnat. Alltså usch! 'Slempropp' delar nog förstaplatsen med 'framfall' på äckliga ord jag vet, men iallafall så hade den nu lossnat. Slemproppen behöver ju inte vara något tecken på att förlossningen är igång, utan det kan fortfarande vara flera veckor kvar till förlossningen efter att den lossnat och därför tänkte jag att det nog fortfarande var en chans att värkarna jag kände kanske skulle avta. Jag duschar varmt men värkarna avtar inte utan tilltar snarare i styrka.

 

Eftersom jag är i chock och fortfarande i förnekelse över att det dragit igång, så är det tur att min syster är på plats och som kan berätta för mig att det nog faktiskt är bebis på G. Hon tipsar mig om att ladda ner värkappen för att klocka hur täta värkarna är och hur länge de håller i sig. Jag får nu användning för pilatesbollen jag köpt, och när jag sitter på den och gungar så känns det bättre än om jag bara skulle sitta stilla på en stol eller ligga ner. Jag håller koll på värkarna med hjälp av appen och de kommer med allt mellan 3-6 minuters mellanrum och håller i sig allt mellan 20-50 sekunder. Jag skickar sambon och Anna på uppdrag med att packa BB-väskan som vi såklart inte varit smarta nog att förbereda (vill tipsa ALLA att förbereda detta INNAN värkarna drar igång). Mellan värkarna hinner jag själv packa necessär, äta lite mat och bebismysa med lilla U. Tänk att vi snart också kommer ha våran egen bebis här!

 

Svea och U myser i soffan.
 
Skickade på snapchat till kompisarna att BB-väskan var packad och att jag hade värkar. Haha, tittar man lite mer noggrant ser man att lilla U gör "rocktecknet" med handen. Tur att någon av oss är taggad ;)
 
 
Nu när jag förstått att värkarna jag känner faktiskt är riktiga förlossningsvärkar så känner jag ungefär som på bilden nedan som jag lånat från en lista jag hittade på mama.nu (11 ovärdiga saker som händer under en förlossning). Ni hittar hela listan här :)
 
 
Hahaha ;)
 

Efter inrådan av min syster ringer jag till förlossningen och meddelar att jag har värkar och kommer komma in till dem idag.

- Ja absolut, säger en väldigt glad sköterska. Kom in nääär du vill. Jag lämnar en lapp här att Lena Kronvald kommer in idag! säger hon. Jag tackar och lägger på. Skönt att föda i Skellefteå och inte i en större stad där de i princip inte vill att man ska komma in förrän det är dags att krysta (?). Iallafall vad man har hört. 

 
Under dagen har värkarna blivit starkare och tätare och vid 17-18-tiden är det hyffsat tätt mellan värkarna - oftast mellan 2 minuter till 4 minuter och de håller i sig lite drygt en halv minut varje gång. Jag uthärdar dem genom att krama hårt om någonting och klockar dem varje gång med värkappen. Det blir som terapi att se klockan i appen som tickar. När jag såg sekunderna gå förbi så blir det lättare att få en tidsuppfattning om när värken kommer försvinna igen. När de första vidriga 20 sekunderna av en värk är över behöver man bara hålla ut lite, lite till.  Vi äter middag (eller jag försöker iallafall få i mig mat mellan värkarna) och bestämmer oss sedan för att åka in till förlossningen så att de iallafall får kolla mig och se hur det ser ut. I bilen på vägen in har vi radion på låg volym. Många säger att de lyssnar på musik och kommer ihåg vilka låtar som spelades på vägen till förlossningen. Vi lyssnade på finalmatchen i hockey mellan Skellefteå AIK och Växjö, men det var svårt att koncentrera sig på vad som sades :P

 

Omkring kl. 19.40 går vi in genom dörren till förlossningen.

 
Skarpt läge. Framme vid dörren till förlossningen. När jag använder den där dörren nästa gång är det för att jag går därifrån med ett litet barn. VÅRAT barn <3
 
Fortsättning följer...
 

4 månader efter förlossningen

 
Såhär ser det alltså ut fyra månader efter förlossningen. Hormonranden och en liten putmage kvar.. men är rätt nöjd ändå eftersom jag inte har tränat något och dessutom ätit choklad och onyttigheter varje dag :) Börjar iallafall känna mig starkare i magen och det känns som att magmusklerna gått ihop igen så att jag nu kan börja göra alla magövningar som man ska undvika första tiden efter graviditeten. 
 
Min plan framöver är att gå långa promenader med vagnen varje dag eftersom att gumman börjat trivas med att ligga i den igen (vi har ju haft en period då vagnen varit ett big no-no!). Jag ska också låta S passa lillan någon kväll så att jag kan fara på gymmet. Och så var det ju det där allra jobbigaste momentet också - att sluta äta så mycket skräp :)

Dagen jag alltid kommer minnas

Exakt ett år sedan. 
 
Måndag den första september 2014 är en dag som jag alltid kommer att minnas som en väldigt speciellt bra dag. Det var den första dagen på månaden, första dagen på veckan och dessutom första älgjaktsdagen (är man tillsamman med en jägare så vet man sådana saker, förstår ni).
 
Jag hade precis jobbat första arbetsdagen efter att ha kommit hem från en rolig weekend med tjejerna i London. Jag hade den här tomheten i kroppen man kan känna när något roligt man sett fram emot är över och man inte har något speciellt inplanerat för framtiden. Jag firade dessutom 6-årsdag på mitt jobb, vilket just den här dagen inte kändes som något att fira, utan snarare som en påminnelse om hur gammal jag börjar bli.
 
 
Det första jag gjorde när jag kom hem från jobbet var att öppna skafferidörren och började gräva i mig godis med skakande händer. 'Kunde detta verkligen bara vara lågt blodsocker?' tänkte jag. Magen kändes öm, mensen var jättesen.. men eftersom den varit väldigt oregelbunden sen jag slutade med minipillren så var det inget speciellt ovanligt med det. Jag hade börjat misstänka att jag led av hormonrubbningar och cystor i äggstockarna.. det var iallafall vad hypokondrikern i mig googlat fram eftersom att det kändes konstigt i magen men alla graviditetstest jag tagit senaste veckorna hade varit negativa. Bestämde mig iallafall för att göra ytterligare ett test och beredde mig på ännu en besvikelse. Efter fem minuter tog jag mod till mig och läste av det och på testet fanns nu två röda streck. Jag var gravid. 
 
Jag började gråta. Av lycka, lättnad.. men även av chock tror jag. S var ute på älgjakt så det var ingen hemma jag kunde berätta nyheten för. Bara hundarna som måste trott att deras matte blivit smått knäpp. Som den google-missbrukare jag är så bestod resten av den dagen till att börja söka upp all möjlig information som jag skulle kunna ha nytta av. De första sökningarna var 'Vad kan man inte äta gravid', ' brun utan sol gravid', 'målarfärg gravid' och 'situps gravid'. Haha.
 
När jag gick och lade mig den kvällen kände jag mig som en ballong fylld med världens bästa hemlighet och det kändes som att jag skulle spricka av lycka ♥
 

Babyboxar - Den ultimata guiden

När man är preggo kan man, som ni kanske känner till, hämta ut gravidpaket helt gratis på flera olika ställen. Jag tyckte att det var jättekul och lite som julafton varje gång jag hämtat ut en ny box! Här kommer en liten guide på var boxarna finns, hur du gör för att få en, vad jag fick i mina boxar och vad jag tyckte om innehållet.
 
----------
 
Libero Startbox:
 
För att få boxen: Registrera dig i Liberoklubben på Liberos hemsida. Efter att du registrerat att du är gravid får du sedan ett mail några veckor före förlossningsdatumet som du visar upp på Ica Maxi för att få din box.
 
 
Innehåll:
- Ett paket blöjor i storlek 1 och 2
- En liten bok med goda råd till er nya familj
- Amningskupor
- Babywash och Babyolja
- Libresse bindor
- Våtservetter
- Rabattkuponger på: Cura Apoteket, hela sortimentet på Ica Maxi, babykläder på Ica Maxi, blöjor och babyvårdsprodukter från Libero
 
Betyg: 5/5 Ger den här startboxen högsta betyg. Bara användbara saker i denna box. Bra med blöjor i både storlek 1 och 2 eftersom de flesta bebisar inte använder storlek 1 särskilt länge. I vårt fall kunde vi dock ha behövt fler blöjor i minsta storleken eftersom vi fick en sådan nätt liten tjej. Bra också med bindor till dig själv, för det kommer behövas efter förlossningen. Rabatter på mat, babykläder och apoteksvaror är alltid välkommet. När du är registrerad hos Liberoklubben får du dessutom hem en massa rabattkuponger på blöjor och andra Liberoprodukter som du kommer behöva till din bebis. På produkterna finns det sedan koder som du kan registrera på hemsidan och få poäng för. Poängen kan sedan bytas mot leksaker eller kläder till bebisen. Kul!
 
----------
 
Baby to be (Apoteksgruppen): 
 
För att få boxen: Registrera dig på babytobe.se. Du får då en kod via sms eller mail som du anger när du hämtar ut din box på något av Apoteksgruppens apotek. 
 
 
Innehåll: 
- Tidningen Pappa
- Tidningen Föräldrar & Barn & Baby
- Boken Baby to be, handbok för gravida och småbarnsföräldrar
- Windi pysventil
- Babymössa från Åhlens
- Idominsalva
- Weleda Babyoil
- Informationsbroschyr från Windi och Lifestone
- Rabattkuponger på: Åhlens barnplagg, Apoteksgruppen, Geggamoja och ifolor
 
Betyg: 3/5 Av mig får denna box inte lika högt betyg som den skulle kunna ha fått, men det beror mest på att det inte finns något Apoteksgruppen-apotek i Skellefteå. Jag passade på att hämta ut denna när jag var i Stockholm och hälsade på syrran. Men eftersom det inte finns något apotek av denna sort så kan jag heller inte utnyttja alla rabatter i boxen. Tyvärr var datumen giltiga väldigt kort tid på några av rabatterna så dubbelkolla detta så att du inte går miste om möjligheten att använda dem. Babymössan från Åhlens var jättesöt och rabatten som jag fick på Åhlens använde jag till att köpa en matchande pyjamas.
 
----------
 
Allt för föräldrar
 
För att få boxen: Detta är egentligen ingen box men ändå en av de gratispaketen man får ta del av som gravid. Det du behöver göra är att bli medlem på alltförföräldrar.se och inom ett par veckor får du ditt paket med posten.
 
 
Innehåll:
- Tidningen Föräldraguiden Gravid
- Gratis body som du får välja och hämta ut själv i Kappahl-butik
- Informationsbroschyr om Skandias gratis gravidförsäkring
- Rabattkuponger på: 25% på valfri vara på Kappahl
 
Betyg: 3/5 Inte speciellt stort innehåll i denna "box" så därför något lägre betyg, men känns väldigt kul att få en gratis body från Kappahl och att man dessutom får välja bodyn själv. Det är ju så roligt med bebiskläder.
 
----------
 
Lilla Hjärtat (Apotek Hjärtat)
 
För att få boxen: Boxen är bara gratis om du blir medlem i Klubb Hjärtat - annars kostar den 349:-. Logga in på apotekhjartat.se och beställ boxen. Du får sedan ett sms när du kan hämta ut boxen på apoteket. 
 
 
Innehåll:
- Apotek hjärtats tvättservetter
- Bamse våtservetter
- Mousse wash
- Gosedjurshjärta 
- Vattentäta plåster 
- Gosedjursplåster "Tröstisar"
- Windi pysventil
- Bepanthen
- Boken Lilla Hjärtat med tips och råd för nyblivna föräldrar
- Provförpackningar: Multi-Mam kompresser och balm (för såriga bröstvårtor) och babydent (lindring vid tandsprickning), Sophie la girafe Hair & body wash och face cream för baby, Purelan (för såriga bröstvårtor eller torr babyhud)
- Rabattkuponger på: en massa olika varor på Apotek Hjärtat
 
Betyg: 4/5 Välfylld box med bra saker att ha i början såsom våtservetter, kräm till bröstvårtorna och Bephanten till röd babystjärt. Några av sakerna i boxen känns dock som att de är till för lite större bebisar/barn och riskerar därför att glömmas bort att användas (plåster och kräm för tandsprickning). Annat som var bra är att det var långt datum på rabattkupongerna så att man har gott om tid på sig att utnyttja dem.
 
----------
 
Babyproffsen
 
För att få boxen: Registrera dig på babybox.se. Du får sedan en kod som du anger när du går in i en babyproffsenbutik och hämtar boxen. Du kan annars välja att få en box hemskickad från Apotea eller Babyland om du inte har en Babyproffsenbutik i närheten. Dessutom kan du även välja att hämta ut en till box från Lloyds Apotek men eftersom vi inte har ett sådant i Skellefteå så struntade jag i det.
 
 
Innehåll:
- Pampers blöja storlek 1
- Pampers tvättservetter
- Haklapp från Trygg Hansa
- Napp från Eska
- Medela Amningsinlägg 
- Oral B tandkräm
- Informationsbroschyrer från Medela, Trygg Hansa och Hallon
- Provförpackningar: Purelan och Dr. Beckman Colour & Dirt Collector
- Rabattkuponger på: Pampersblöjor
 
Betyg: 2/5 Tyvärr ganska tråkigt innehåll. Snålt att boxen endast innehöll en enda blöja, och att rabattkupongen på pampersblöjor hade så kort gällandedatum att jag aldrig hann utnyttja den. Det bästa med boxen var nappen från Eska som räddade oss föräldrar från en sömnlös natt när gumman bara var några dagar gammal och bara ville sova om hon fick snutta på något.
 
----------
 
Kronans Barngåva (Kronans Apotek)
 
För att få boxen: Gå in på ett Kronans Apotek och säg att du vill ha en. Du måste vara eller bli medlem för att få boxen, men är du inte medlem sedan tidigare så kan du bli det på plats. Ett tips är dock att hämta ut denna box ganska tidigt under graviditeten så att du hinner få en innan babyn kommer. Den brukar ofta vara slut och du kan bli tvungen att komma tillbaka för att få en när apoteket fått in nya. 
 
 
Innehåll:
- MAM nappflaska
- Tidningen Vi Föräldrar
- La Roche-Posay badtermometer i form av flodhäst
- Sebamed Baby Shampoo och Baby bubble bath
- Informationsbroschyr från La Roche-Posay
 
Betyg: 3/5 Jag fick egentligen inte den riktiga boxen eftersom att den var tillfälligt slut. När jag gick in första gången på apoteket för att få en så tog de mitt telefonnummer och skulle sms:a mig när de hade fått in fler boxar. Det tog cirka tre månader innan jag fick ett sms där det stod att boxen var restnoterad hos leverantören så skulle apoteket själva plocka ihop en gåva som jag fick komma in och hämta. Därför får den inte lika högt betyg som den skulle kunna få. Innehållet var annars bra. Att använda en badtermometer känns kanske lite överdrivet, men jag gillar den ändå för att flodhästen var så söt och blir en rolig badleksak.
 
----------
 

Baby Bag
 
För att få boxen: Du behöver inte göra mer än att föda barn för att få denna. Den här bagen kommer du att få på BB efter förlossningen.
 
 
Innehåll:
- Pampers blöjor storlek 1 
- Libero blöjor storlek 1 och 2
- Natusan tvättservetter
- Babysockar från Lindex
- Babysockar från Polarn o. Pyret
- Bephanten
- Libero lotion
- Eucerin Body care lotion och Bath and shower oil
- Decubal clinic cream
- Tidningen Vi Föräldrar
- Informationsbroschyrer från Trygg Hansa, Lyckopenningen, Rädda barnen, Xyloproct och Emla
- Rabattkuponger på: Lindex, Polarn o. Pyret, Pampersblöjor och gobaby.se
 
Betyg: 5/5 Mycket välfylld bag innehållande bra-att-ha saker som du behöver både på BB och första tiden hemma såsom blöjorna, tvättservetterna och lotion då bebisar kan vara väldigt torra i huden den första tiden. Plus också för den gulliga tygpåsen med björnar på. Min bag har faktiskt fått agera skötväska nu den första tiden eftersom att vi inte hunnit köpa någon än ;)
 
 

The naked (and ugly?) truth

 
Ja usch, jag hade ju lovat att visa efterbilder på hur magen ser ut nu efter graviditeten. På de här bilderna har det gått tre veckor sedan förlossningen. Visst att den blivit mindre, men numera ser den ut att tillhöra en 80-åring istället för en 25-åring. Magen har blivit helt lös och degig och under PUPPP-utslagen, som nu tack och lov försvunnit, dolde sig massor av bristningar. Den inte allt för smickrande hormonranden är också kvar. Är det någon som vet hur lång tid det tar innan den försvinner?
 
Så detta är vad jag nu har att jobba med. Här framöver blir det att fortsätta med barnvagnspromenaderna och förhoppningsvis kommer jag snart att kunna börja träna hårdare och bli av med mammamagen. Längtar så efter att kunna ta en springtur men jag vet att jag måste vänta några veckor till. 

Magen under graviditeten

 
Under graviditeten använde jag mig av appen 'Gravidresan' för att dokumentera den växande magen. I den kan man ställa in hur ofta man vill få en påminnelse om att fota magen. Jag var tyvärr inte så duktig på att fota så ofta som jag från början hade tänkt, och det blir ju tyvärr lätt så när man är gravidtrött och inte riktigt har samma energi som i vanliga fall. Men till er som är gravida nu så vill jag ändå säga; Fota så mycket ni bara kan! Det är så kul att kunna titta på i efterhand. Nu när jag kollar på dessa bilder så börjar jag nästan sakna den stora kulan. Första bilden längst upp till vänster togs i september när jag bara hade varit gravid i ca en och en halv månad. Tyckte då att jag redan hade börjat få en större mage, men det syntes ju inte ett dugg, haha.
 

Äntligen!

Igår kom vår lilla otåliga tjej ut. Två veckor före beräknat datum...men inte mig emot :) 

Som ni kan förstå är känslorna lite all over the place just nu, hehe, men jag ska berätta mer snart. Måste bara få smälta allt lite först och mysa med vår lilla flicka! Hoppas att ni förstår :) 

PUPPP?

 
 
Som jag nämnt tidigare så har min mage kliat som sjutton på senaste tiden. Har pratat med barnmorska på telefon som gav rådet att smörja med hydrokortisonsalva tills vidare. Vid första anblicken tror man att magen spruckit upp i bristningar men tittar man närmare så ser man att det är en massa röda, blåsliknande utslag. Och de KLIAR så sjuuukt mycket kan jag lova!
 
Har möte idag med barnmorskan så ska fråga henne om det kan vara att jag drabbats av PUPPP, eller PEP som det också heter (Pruritic Urticarial Papules and Plaques of Pregnancy). Det är någon slags allergi man kan få i senare delen av graviditeten som ger en kliande eksem (typ nässelutslag), oftast med början på magen och som sedan kan sprida sig till armar och ben. Just nu så kliar det främst på magen, ovanpå fötterna, runt vristerna, armarna och mellan fingrarna och jag är tvungen att sova med fingervantar för att inte klia sönder mig själv. Det ska försvinna efter att graviditeten är över men det känns inte så roligt att ha en massa klåda som jag måste dras med i (kanske) flera veckor till :( Någon annan som varit drabbad av detta under graviditeten?

En unge i minuten

Värkar, dessa förvärkar. Vaknade i morse av att jag hade ont i magen och ryggen. Väcker S och ber honom hålla om mig då jag tänker att värme och beröring ska lindra det onda. Ligger vaken tills hans väckarklocka ringer någon gång vid kvart i fem och han ska iväg och jobba. Innan han åkte så fick han värma en vetekudde åt mig som jag kunde lägga i ryggslutet istället. Tillslut lyckades jag somna om och sova någon timme till. Usch för dessa förvärkar. Kan man inte få slippa dem och bara få ont när det verkligen är på riktigt istället?


Igår plöjde jag igenom några avsnitt av En unge i minuten. Finns på tv4 play för er som vill kolla. När S kom hem från jobbet så hade jag tänkt tvinga honom att se iallafall ett avsnitt, bara i utbildningssyfte. Var beredd på att han skulle hata det (och mig för att jag tvingade honom att se det) men det slutade med att vi faktiskt såg tre hela avsnitt och han verkade på riktigt tycka att det var ganska intressant (världens bästa kille!). Har ni sett programmet och vad tyckte ni?

 

Jag tycker att det är rätt lärorikt för oss newbies som inte riktigt vet hur allt vid en förlossning går till eller vad vi har att vänta oss. Tyckte att det är bra att de visat lite olika typer av smärtlindring som de i programmet tagit. Allt från sterila kvaddlar, lustgas, morfin, epiduralen till att inte ta något smärtstillande alls (rena vansinnet). Funderar hur jag kommer att bete mig vid en förlossning. Kommer jag vara den där som skriker "jag vill inte" och "jag har ångrat mig, jag vill inte ha barn" eller kommer jag vara den som är helt tyst och i princip bara piper fram ett litet "aj" då och då (de visar båda fallen i serien). Jag hoppas iallafall att jag inte kommer vara allt för taskig mot S, eller mentalt bli en treåring och säga "jag tänker inte föda barn, jag vill åka hem nu" eller något annat töntigt, haha. Jag känner mig faktiskt inte så rädd för förlossningen utan mer lite nervös. Det jag inte vill ska hända är att bli sövd om det blir ett urakut snitt så att jag ska vakna upp och inte förstå vad som har hänt eller att jag ska vara groggy. Vill vara helt klar i huvudet när jag träffar vårt barn för första gången.


20 dagar kvar!

 
Idag går jag in i vecka 38 (37+0) och det återstår endast 20 dagar till beräknad förlossning. Hoppas bara att Bubbly väljer att komma då och inte vill vänta i flera veckor till. Jag känner bestämt att jag inte vill gå över tiden. Vi längtar ju! :)
 
Gravidstatus just nu: Känner mig för det mesta som en handikappad sköldpadda. Jag saknar att kunna gå och stå som jag vill, kunna ha skor MED skosnören och kunna ta på mig sockar på mindre än 5 minuter. Min mage har börjat klia nått så vansinnigt och ja...nu har jag fått de där bristningarna som jag var rädd för :/ Det är inte så många än så länge men eftersom att det är ca 3 veckor kvar (kanske) och kan bli ännu längre om jag går över tiden så kommer jag ha fått massor. Det börjar bli lite svårt att ta bra bilder på magen för den är ju inte riktigt lika fin längre, hehe. Borde ha tagit mer bilder i vecka 25-35 då den var som finast ;) tänk på det, ni som väntar smått som inte gått lika långt i er graviditet som mig. Passa verkligen på att ta bilder när ni fortfarande är snygg-gravida!
 
Enligt appen Gravidkalender är graviditeten fullgången nu och alla organ är helt färdiga så babyn ökar egentligen bara i vikt från och med nu. Ungefär runt 3 kilo ska den väga för tillfället. Förutom mina onda fötter, som jag tjatat om, så får jag i övrigt må bra. Har lyckats sova gott senaste nätterna så har fått vara ganska pigg och det är skönt att kunna vara ledig och få tid för förberedelse och vila innan det är dags. Hoppas att jag får fortsätta sova bra. Kan behövas inför tiden som väntar sedan :)
 
Hoppas att ni får en härlig helg! <3

Let's go for a swim

 
Bjuder på den här bilden trots att jag typ är naken och något rund ;P Idag har jag iallafall äntligen besökt Eddahallen för en simtur och på bilden ovan är jag iförd de enda badkläderna jag har som jag fortfarande får på mig, hehe. För er som inte vet så får alla preggos i Skellefteå bada och träna gratis. Ganska lyxigt faktiskt. Tyvärr har jag inte utnyttjat det eftersom att jag inte hunnit eller orkat med det när jag jobbat heltid, men nu när jag är ledig så passar jag på. Blir perfekt motion för mig som inte klarar av promenader längre på grund av mina svullna, ömma fötter. En kilometers simning och liten stund sittande i bubbelpoolen blev det idag. Det var så skönt och avkopplande. Har verkligen saknat att träna och röra på mig och jag tänker att det kan vara en fördel att göra någon fysisk aktivitet innan marathonloppet, dvs förlossningen. Ska försöka åka dit igen om jag hinner innan bubbly väljer att komma ut. 
 
I omklädningsrummet var det två små killar som var där med sin mamma. De tittade med stora ögon på min ännu större mage och den ena av dem vågade tillslut fråga om jag har en bebis i magen. Efter att jag berättat för dem att jag väntar en bebis så svarade den ena pojken med att säga att han också har en i magen, och den andra sa till sin mamma att han också ville ha en. Haha, så söta :)

Gravidhjärna och ekonomi

 
Glama mama? Skulle inte tro det, haha. Såsar runt hemma i de största mjukisarna just nu. Som ni kan se har jag blivit ganska grande, men vet ni vad??! Det får man lov att vara när man befinner sig i vecka 37 (36+5 för att vara exakt)! :) Förutom extrakilona som jag får släpa runt på så gör den här graviditeten att jag känner mig ungefär lika smart som en neandertalare just nu. Jag måste skriva listor till mig själv om dagarna på vad jag ska göra, vad jag ska handla hem osv för annars slutar det med att jag bara sitter och stirrar i tomma intet och inte vet vad jag ska ta mig för, eller att jag bara kommer hem med hälften av matvarorna som jag skulle ha köpt. Den förlamande tröttheten jag kände i början av graviditeten har slagit till på nytt men ännu värre än förut. Jag får påminna mig själv om att det faktiskt är okej att gå och sova en stund mitt på dagen om jag vill - det är ju faktiskt därför jag har semester just nu!
 
Ikväll har jag iallafall räknat och kollat lite mer på hur mycket pengar jag/vi kommer att få som föräldralediga. Det blir en stor skillnad från tidigare kan jag lova er. Får alltid lite ångest över pengar trots att jag vet att vi kommer att klara det. Jag anser att jag är hyfsat ekonomisk och jag har sparade pengar som är till för blandannat detta ändamål, men jag får ändå ångest över att sedan använda de sparade pengarna ändå. Mår ju så bra av att ha dem och kunna titta på dem där på sparkontot ;) Kan ni hålla med mig? Till er som går i tankarna på att börja skaffa barn vill jag iallafall säga: BÖRJA SPARA PENGAR NU, för de kommer behövas och de kommer att gå åt! 
 
Jo förresten, en annan sak jag vill säga är att jag vet att min blogg är väldigt inrikad på graviditet och inte så mycket annat för tillfället, men det är ju för att det är det mitt liv och mina tankar kretsar kring just nu. Hoppas att ni ändå tycker att det är intressant och inte blir uttråkade. Kom gärna med frågor eller med synpunkter på vad ni vill att jag ska skriva om. Då skulle jag bli glad <3 Nu måste jag ge min sambo lite uppmärksamhet innan det är dags att lägga sig. God natt!

Elephant

 
I fredags var jag och S på ett shopping spree och kunde stryka några fler saker från bebis-inköpslistan. Det vi köpte var kudde och täcke till spjälsängen, plastad frotté och detta påslakansset och skötbädd från Rätt start. Älskar det söta elefantmönstret och jag köpte ett likadant set, fast i blått, i present till syster när hon väntade lilla Ubaidah. Nu ska jag bara tvätta det så att jag kan bädda i spjälisen. Åh så fint det kommer bli ♥
 
Vad har jag för mig annars då? Jag försöker fortfarande vänja mig vid att vara ledig. Känns jätteskumt att inte vara på jobbet men har insett att det var bra att jag tog ut semester nu. Det hade varit alldeles för tungt att fortsätta jobba. Det står också i min gravidapp att det är klokt att sluta jobba denna vecka. Jag har inte riktigt samma energi och mina svullna fötter är en ständig plåga. Som tur är hittade jag ett par skor i storlek 38 i min samling som jag får på mig. De har tidigare varit alldeles för stora men nu passar de perfekt. Så nu hoppas jag att jag kanske slipper köpa foppatofflor eller något annat vidrigt som jag helst inte vill stoppa ner fötterna i. 
 
Det jag pysslat med hittills har varit att städa lite, måla babybody, lyssna på gravidpoddar och sedan började jag måla om våran dörr till sovrummet som ska bli vit. Målade ena sidan ett varv innan jag kände att jag får ge upp det projektet. Det gick bra att måla längst upp (tills mina fötter dog) men när jag skulle måla längst ner vid golvet kände jag mig som en sköldpadda som hamnat på rygg när jag nästan inte kunde ta mig upp sedan. När jag sedan berättade det åt S så skakade han på huvudet åt mig och undrade varför jag måste dra igång sådana projekt när jag är höggravid. Problemet med mig är att jag känner mig värdelös annars och som att jag inte gör någon nytta. Jag får ingen ro av att bara vila. Men jag måste öva på det. När min syster kommer hit nästa vecka (jippieee!) och S har ledigvecka så ska jag sätta dem på att färdigställa mina projekt och jag och Ubaidah ska bara chilla, hehe. 

Baby shower presenter

 
Här kommer bilderna på presenterna från baby showern. Fick så himla mycket fint att jag nästan blev generad och ville fälla en liten tår. Tjejerna hade gått ihop och köpt en ammningskudde åt mig. Kommer komma mycket till användning tror jag. Den har redan fått sova med mig i sängen, hihi. Att de desutom köpte en grå som blivit något av favoritfärg för mig på senaste var ju bara ett plus! :) Jag blev grymt imponerad av blöjtårtan som jag också fick. Den ser ju ut att vara köpt i någon fin blöjtårtsaffär (haha, ni fattar vad jag menar) men det är faktiskt min svägerska Ida som bakat ihop den. I tårtan fanns, förutom blöjor, även babysockar, nappar och dregglisar. Och på toppen satt den sötaste av gosedjurskaniner. Kommer garanterat att bli en av Bubblans favoriter :) Av Angelica fick jag två jättefina bodysar - en med en räv och en med lejon på. En annan fin "present" var ju att hon faktiskt var med på bebisfesten. Eftersom att hon bor i Stockholm så träffar jag ju tyvärr inte henne så ofta. Nästa gång vi ses kommer nog Bubblan hunnit bli någon månad redan :)
 
Sedan hade kollegorna skickat med ett paket som de egentligen hade tänkt att ge mig på min sista jobbdag innan ledigheten. Tyvärr hade de missat att jag jobbade sista dagen redan på torsdagen så därför skickade de med paketet med Emma istället. I deras paket fanns två jättesöta pyjamasar, babysockar och gosedjursbjörnar. De skickade även med ett kort med lyckönskningar där de skrev att min nya "tjänst" kommer att passa mig galant. Så himla söta de är, mina jobbarkompisar <3 
Malin och Hannas mamma hade också gjort en jättefin bebisfilt som jag fick i present. Tack Ann! Eftersom jag inte tror att du läser min blogg så hoppas jag att dina döttrar hälsar och tackar så jättemycket från mig, hehe. 
 
Som sagt, bortskämd deluxe i lördags. Än en gång; Tack så mycket alla! <3

Baby shower

 
Alltså tjejer....!!! Fortfarande helt mållös efter idag. Ni har verkligen skämt bort mig och jag är så sjukt imponerad över hur fint ni pyntat, vad gott (och mycket) fika ni gjort och att ni lyckats hålla detta hemligt för mig i flera månader.
 
Idag blev jag alltså överraskad med en baby shower. Jag trodde att jag och S skulle och fika hos min bästa vän och hennes kille men när vi kommer dit så möts jag av ett rum fyllt av tjejer, presenter, fika och massvis av ballonger i taket. Det tog några sekunder innan jag insåg att S bara var där för att lämna av mig (han hade såklart också vetat om detta) och att vi skulle fira min baby shower, haha. Har faktiskt aldrig firat någon sådan tidigare och första gången jag får göra det så är det dessutom min egen :) Känner mig så tacksam och jag har verkligen tur som lärt känna så underbara tjejer. TACK så himla mycket hörrni! <3
 
Visar mer bilder på alla presenter imorgon. Nu går jag och lägger mig med ett leende på läpparna efter den här dagen :) 
 

30 dagar kvar!

 
Som rubriken avslöjar så återstår det bara 30 dagar kvar till beräknad förlossning. Den 7:e maj är datumet vi fått. Börjar oroa mig lite för att det ska bli tidigare eftersom hypokondrikern i mig fått för sig för att jag ska ha en begynnande havandeskapsförgiftning. Tycker att jag blivit väldigt svullen och tror att jag hade en aning högre blodtryck än tidigare på senaste kontrollen. Ska dit igen på fredag för kontroll och förhoppningsvis är det bara jag som är nojig. 
 
Något jag är glad över är att jag bara ska jobba denna vecka och sedan har jag semesteeeeeeeer! Wooopppiii! Måste komma på hur jag ska fira det. Nu måste jag dock göra mig klar för att åka och jobba. Hoppas ni får en fin vecka!

PrÄGGo

 
Hejhej och GLAD PÅSK önskar detta prÄGGo! Hehe, ursäkta ordvitsen. Har ni fått något roligt i era påskägg? Själv njuter jag av en ledig långhelg och äter en massa godis. Dock lite, lite tråkigt att S jobbar natt hela påsken. Han jobbar jämt när det är högtider och min familj bor ju inte här :/ Men snart, snart kommer vår lilla bebi och då ska S få ta ut pappadagar när det är högtider så att vi kan vara med varandra. 
 
Igår gick jag in i vecka 36. Känns helt galet att det bara är 4 veckor och 33 dagar kvar till beräknad förlossning. Fast jag räknar med att säkert gå över 1-2 veckor. Haha, fast det är lite risky och tänka så. Kan ju lika gärna bli imorgon. Borde verkligen börja packa BB-väskan nu och ha den stående i hallen...ifall att.
 
Gravidstatusen just nu: Trötta, svullna fötter. Har just nu bara ett par skor jag får på mig så jag håller tummarna för att de inte kommer svullna mer för då måste jag köpa nya skor eller använda S skor som lär se ut som båtar på mina fötter. Börjar också bli ganska trött i ryggen av att vara framtung och bäckenet låser sig när jag suttit för djupt ner i en soffa och jag får ont i höften när jag legat för länge på samma sida i sängen. I övrigt känner jag mig rätt pigg och jag får sova bra om nätterna, men är ganska tom i huvudet om ni förstår vad jag menar. Tror att det kan vara ganska svårt för folk att hålla en konversation med mig då det känns som att mycket går in genom ena örat men ut genom det andra utan att stanna i mitten :P
 
Igår ställde jag mig på en våg för första gången på läääänge. De väger mig aldrig hos barnmorskan, vilket kanske är lite konstigt då jag hört att de flesta brukar få väga sig vid varje besök? Hon har aldrig nämnt någonting om min vikt eller antytt att jag måste tänka på vad jag äter. Iallafall blev jag lite chockad över hur mycket jag gått upp då vågen landade på över 70 kilo!!! What? Jäklar vilken knubbis jag måste ha blivit. Kommer ha gått upp nästan 20 kilo snart. Hoppas att det mesta är vätska som kommer försvinna så fort bebis kommit. Kommer bli tvungen att skaffa mig en våg för att hålla lite koll, men jag är inte så orolig faktiskt. Är helt övertygad om att jag kommer att lyckas gå ner allt igen! :)

Tidigare inlägg
RSS 2.0