Vi har fått förskoleplats!

 
Idag har vi haft anledning att fira..
 
De ringde nämligen från kommunen för att berätta att vi hade fått plats för Juni på förskolan vi hade sökt i första hand :) Yay! Så nöjd. I augusti ska hon få börja och det känns spännande. Och det var bra att vi tog beslutet att ha henne hemma över sommaren också. Hade känts fel för mig att sätta henne i förskola redan nu.. jag menar, hon kan ju inte ens gå än. Och hade vi börjat skola in henne nu så skulle vi ju i princip bara hunnit göra det för att sedan ha henne hemma igen i sommar när vi är föräldralediga och har semester, och för att sedan få börja om från ruta ett igen i augusti.
 
Tänk att vår lilla tjej ska börja skolan till hösten ♥

Barnsäkrat

 
Igår monterade vi en barngrind så att Buggisen inte kan ta sig till hallen och klättra i trappen. Det var inte en dag för tidigt eftersom hon, sedan en tid tillbaka, kunnat ta sig förbi stolar och andra hinder vi tidigare byggt upp. Vi föräldrar blev så himla nöjda med denna rullgardinsgrind, men Juni blev inte alls lika nöjd. Bland det bästa hon vet just nu är att klättra i trappen, och nu har vi verkligen sabbat hennes chanser att ta sig fram till den :)
 

 
Idag har lillgumman varit på betydligt mycket bättre humör än hon har varit i helgen, och hon har inte längre någon feber. Däremot snorar och hostar hon fortfarande, men aptiten verkar så smått börja komma tillbaka. Verkar som att den värsta perioden med de nya gaddarna är över för denna gång, och jag tror att båda de nya tänderna spruckit fram nu. Ska försöka titta efter sen, men hon är inte så pigg på att vi ska titta i hennes mun så därför är det inte alltid lätt att se hur det ligger till. 
 
Vi har iallafall varit ute på en lång härlig promenad tillsammans med Charlotte, vår granne, och sen har vi röjt inne i sovrummet och inne i min walk-in-closet. Igår byggde jag nämligen ihop ikea-byrån som jag köpte för några veckor sedan och ska ställa in den i WIC:n sen när sambon kan hjälpa mig att flytta den. Känns alltid skönt att rensa ut och slänga saker. Jag är ju något av en expert på att samla på mig en massa gammalt bråte och sedan ha kvar det forever and ever "ifall att det någon gång kommer till användning" - vilket det såklart aldrig gör. Måste verkligen bli bättre på att bara släppa taget om saker och slänga det.. eller faktiskt ta tag i att sälja sådant som jag tror att jag kan bli av med :)
 
 

No dinner and drinks for this mom

 
Som jag skrev tidigare så fick ju Juni 39,5° feber igår natt. Idag har hon fortfarande feber, dock inte lika hög, men ändå feber plus att hon är superduper grinig. Vilket innebär att jag inte kan åka på den planerade middagen med sambon, hans syskon och deras respektive. Så himla tråkigt, men vad gör man? Sånt är småbarnslivet.
 
Trodde att febern endast berodde på att hon blivit snorig och lite förkyld, men nu i morse såg jag att två små nya gaddar håller på att titta fram i överkäken. Idag verkar det som att hon har jätteont och hon gråter och gnäller och vill knappt äta något :( Stackaren. Det är så synd om henne nu. Har laddat med ett gäng nappar i frysen och kommer ge henne alvedon inför natten så att hon förhoppningsvis kommer kunna sova gott i natt.
 
Blir, som ni förstår, inte mycket action för mig denna lördagskväll, men hoppas på att få snacksa lite i soffan och kolla någon serie om lillan vill sova.

12 månader ♥

 
Blandade bilder från gummans första 12 månader. Svårt att bara välja ut några bilder eftersom det finns så många fina ♥
 
 
Juni 12 månader:
 
• Hon har just nu storlek 74 i de allra flesta kläder.
 
• Har 4 tänder. 2 framtänder uppe och 2 nere.
 
• Säger några små ord här och där. Ord hon hittills sagt är mamma, pappa, lampa och det senaste ordet hon säger jämt och ständigt är ordet 'Titta!' som hon kan säga mycket tydligt. När vi leker tittut så säger hon ibland 'titt-ut', eller iallafall härmar hon oss och använder samma tonläge på rösten som vi gör, även om vi kanske inte kan urskilja att det är just titt-ut hon säger så vet vi att det är det hon menar.
 
• Kan inte gå själv utan stöd än, men går för fullt längs med möbler, väggar och när vi håller henne i händerna.
 
• Kan ställa sig upp helt själv, mitt på golvet, utan att ta stöd från någonting.
 
• Hon kan krypa jätte-jätte snabbt.
 
• Har storlek 4 på blöjor.
 
• Äter oftast samma mat som vi äter. Hennes favoriträtter är de typiska barnfavoriterna såsom korv & makaroner, plättar, palt, tacos, mackor, pytt i panna och pappas egenrullade köttbullar. Ibland får hon fortfarande barnmatsburkar om vi har kort om tid, är borta eller om vi äter något som har helt fel konsistens för att hon ska kunna äta det.
 
• Det bästa hon vet är att duscha och har ingenting emot att få vatten över huvudet. Att leka med vatten är det absolut roligaste som finns.
 
• Det värsta hon vet är att byta blöja och hon vill inte ligga still på skötbordet i en sekund ens.
 
• Hon sover fortfarande två gånger på dagen. En gång före lunch i cirka 1-1½ timme och sedan igen på eftermiddagen vid 15-tiden, även då cirka 1-1½ timme.
 
• Hon somnar (oftast) för natten vid 20 och vaknar mellan 6 och 7 på morgonen.
 
• Är glad och social och blir nästan aldrig särskild blyg för någon.
 
• Hennes hår uppe på huvudet har faktiskt börjat växa mycket och nere i nacken är hennes hår riktigt tjockt. Snart har hon nog en prydlig kalufs över hela huvudet :)
 
• Hon har nästan aldrig några sockar på sig. De åker av lika snabbt så när vi är hemma är hon nästan alltid barfota.
 
• På ettårskontrollen på BVC var hennes längd 72,5 cm, vikten låg på 9275 gram och huvudomfånget var 46,7 cm
 

Vår lilla älskling har feber :(



Feber. Märkte att lillan sov oroligt inatt och när jag gick upp för att ge henne nappen passade jag på att ta tempen på henne också. 39.5! 

Det är första gången hon har feber, om man inte räknar med andra gången hon fick vaccin och fick något högre temp än vad hon brukar. Och så blir den dessutom så här pass hög :( 

Jag vet ju att feber är vanligt men blir ändå orolig och klandrar mig själv (Borde jag haft mer kläder på henne ute?). Lilla hjärtat mitt. Hon har sovit oroligt nu i någon timme och tappat nappen och blivit ledsen flera gånger, så jag antar att det blir en sämre natt för oss alla. 

God natt! Hoppas ni andra får sova gott ❤️

Ute i vårsolen

 
Bilder från idag när vi varit ute med Juni i det fina vårvädret. Skönt att nästan all snö från måndagens snökaos har smält bort. Bara en liten sträng med snö kvar kan skymtas i bakgrunden på bilderna. Har tränat på att gå med henne ute på gräset. Hon tycker att det är roligt att gå men hon är fortfarande väldigt feg. Men det kanske bara är bra. 
 
För övrigt har hon varit på sååå dåligt humör idag, och igår kväll tog nattningen TVÅ timmar. Varför infaller nästan alltid hennes jobbiga faser när sambon jobbar natt? Suck. Men nu är det bara en natt kvar, och imorgon ska jag jobba. Lite nervöst faktiskt, men antagligen kommer det kännas som att jag aldrig varit borta därifrån efter cirka 1 timme, haha. 

Ettårskontroll på BVC

 
Hello...
 
Idag har jag varit på ettårskontroll på BVC med Juni. Kontrollen gick bra och hon fick sina vaccineringssprutor igen. Trodde att det var vaccin för röda hund, mässling osv den här gången, men det visade sig att det är vid nästa kontroll vid 1½ år som hon kommer få det vaccinet. Den här gången var det samma som hon fått vid 3 och 6 månader. Kommer uppdatera senare i ett inlägg om vad hennes vikt och längd.. förhoppningsvis ikväll om Juni vill sova när hon brukar.
 
Igår somnade hon vanlig tid (dvs vid 20) och det gjorde hela min kväll eftersom jag då fick tid att sköta om hundarna och rasta dem i en bra tid också. Kan bara hoppas jag har samma tur igen ikväll! :)
 

52 veckor - sista veckouppdateringen ♥

Mini outfit / Klänning - Zara / Hårband - H&M /
 
Vill bara börja med att säga att dessa rosor inte hade några taggar och att jag självklart inte lät henne äta på blommorna, trots att hon väldigt gärna hade velat, hehe.
 
 
Det är dags för en veckouppdatering eftersom Juni blivit 52 veckor. Som jag har sagt tidigare så skulle jag uppdatera varje vecka fram tills hon blev ett år och därför blir det här den sista veckouppdateringen om henne och hennes framsteg. Framöver blir det mer sporadiskt.
 
Jag började med dessa uppdateringar när hon var 10 veckor gammal (den första hittar ni att läsa här). Då hade hon storlek 56 i kläder, hennes favoritsysselsättningar var att sitta i sin babysitter och ligga på skötbordet inne på toaletten och jag glädjes åt att hon inte spydde lika ofta som tidigare. Ja, herregud vad saker har hänt sedan dess! :)
 
 
Den här senaste veckan har hon inte riktigt velat somna på kvällarna när hon brukar. Hon har varit vaken till 22.30-23 nästan varje kväll. Däremot har hon inte varit speciellt missnöjd vilket varit tur, men vi ser ju helst att hon somnar kl. 20 som hon brukar eftersom att rutinerna som vi fått in och som vi tycker varit bra blir förstörda. Vad de här ändrade sömntiderna beror på vet vi inte riktigt. Hade det varit tänder känns det som att hon borde varit mer gnällig. Istället tror jag det kan bero på en av de berömda utvecklingsfaserna, och enligt Wonder weeks så ska det infalla en sådan mellan 51½ vecka fram tills 54½ vecka. Vi får se hur det utvecklar sig. Hoppas vi kommer tillbaka till de vanliga sömnrutinerna snart.
 
Något nytt hon börjat med är att hon lärt sig "prata i telefon". Hon har en leksaksmobiltelefon (ibland tar hon andra saker också) och håller dem mot sitt öra och sitter och pratar för sig själv. Det ser så himla roligt ut och jag blir full i skratt varje gång. Hon måste helt enkelt sett hur vi pratar i telefon (mest troligt sin pappa eftersom det är han som står för det mesta mobilpratandet i den här familjen) och härmar oss, haha.
 

Ett år som mamma

 
Det är inte bara Juni som fyllde år i söndags utan även jag på sätt och vis. Jag fick fira ett år som mamma.
 
Det har varit ett mycket lärorikt år. Mycket känslor - lycka, rädsla och oro blandat om vartannat. Det har varit mycket skratt och gråt (både av glädje, hormoner, nedstämdhet och trötthet), nojjor, och googlande. Det har varit ett år fullt med mys, bus och bebisskratt men också ett år av att ständigt gå runt med bebissnor och spya på kläderna.
Mycket pengar som spenderats på både nödvändiga och mindre nödvändiga bebissaker och jag har med all säkerhet förlorat alldeles för många timmars sömn. Men allt, allt, allt negativt vägs upp med råge av allt som varit positivt med att bli mamma.
 
Under det här året har jag insett hur stort tålamod jag har och jag har lärt mig att jag kan älska en liten människa så mycket att det känns som att hjärtat ska explodera i kroppen ♥ 
 
Så efter det här året kantat av många nya erfarenheter och prövningar vill jag säga grattis till mig och även till min sambo som fyller ett år som pappa. Vi har gjort det bra och vi har verkligen världens finaste dotter!

Junis ettårskalas

 
Här kommer ett bildregn från gårdagens kalas för vår ettåring. Tänk att hon blivit så stor så fort!!!
 
Det blev en bra kalasdag som började med att vi pyntade klart köket innan gästerna skulle komma. Det var jättefint väder hela dagen, och jag tänker för mig själv idag att det var tur att kalaset hölls igår och inte idag. Idag har det varit total snökaos och storm och det har kommit flera decimeter snö tror jag. Tummen ner för detta aprilväder :/..
 
Men igår var det iallafall soligt och fint, lillan var på gott humör hela dagen och jag var nöjd över att jag lyckats så bra med mina morotscupcakes (visst blev de fina?!) och med biskvierna som jag aldrig testat baka tidigare. 
Juni fick inte smaka så mycket på fikat förutom någon liten smula av en morotscupcake. Istället stekte jag bananplättar åt henne och tror att hon var lika nöjd att äta dem som något annat. Vi hade delat upp dagen så vid 12-tiden kom några av våra vänner för att fira Juni och på eftermiddagen kom sambons familj hit. På det sättet blev det lagom många gäster samtidigt och alla hade någonstans att sitta :) Sedan passade det med lillans sovrutiner eftersom hon sov en gång före gästerna kom vid 12 och sedan hann sova en till stund när de gästerna åkt fram till att nästa gäng med gäster kom. Perfekt när det klaffar.
 
Efter att alla gäster åkt hem var Juni jättetrött så hon somnade vid åtta. Hela förra veckan har hon ju vägrat sova och varit vaken med oss till elva på kvällarna, så att hon somnade vid åtta en kväll av sju är ju bättre än ingen kväll. Det tar på krafterna att ha kalas :)
 

Birthday girl

Kan ni förstå att denna lilla ljuvliga prinsessa som stulit mitt hjärta fyller ett år idag??!! Det är iallafall helt galet om ni frågar mig. Jag vet inte om det riktigt sjunkit in än att hon faktiskt funnits i mitt liv så länge. Var tog året vägen?
 
Idag blir det kalas och besök hela långa dagen, och det ser jag fram emot. Ska försöka ta mycket bilder för att föreviga Junis dag, samtidigt som jag också vill njuta i nuet och inte bara bakom kameran.
 
 
♥ Grattis min lilla älskling ♥

Svårdsövd bebis

 
Har PRECIS lyckats söva lillan och lagt över henne i spjälsängen. Nu har det varit flera nätter på raken som hon inte viljat somna på kvällen. Hon är inte speciellt missnöjd utan bara pigg. Igår somnade hon först vid 23, och ikväll vid 21-tiden bestämde jag mig tillslut för att ta en tur med henne ute i vagnen och då somnade hon tillslut. Däremot tog det betydligt längre tid för henne att somna i vagnen än det brukar. Vanligtvid brukar hon sova redan efter 300-400 meter men nu somnade hon först när jag bestämt mig för att vända hemåt igen. Beror detta på tänder eller om det är en utvecklingsfas, I don't know. Men det är jobbigt när våra rutiner blir upfuckade. 
 
Nu ligger hon i spjälsängen och sover äntligen och vi vuxna ska kolla lite Homeland innan det är dags för sängen. Imorgon ska jag baka mer inför kalaset och på eftermiddagen ska jag fylla på fransarna igen medans mannen tar med sig Buggsie och åker på pappadejt. 
 
Sov så gott så hörs vi imorgon ♥
 
 

51 veckor - Nedräkning till 1-årsdagen

 
Juni-Bug 51 veckor.
 
Usch, måste tiden gå så läskigt snabbt? Ettårsdagen närmar sig med stormsteg och det känns både vemodigt, glatt och sorgligt.. men samtidigt nödvändigt. För man måste ju fylla år. Sånt är livet, även om det går alldeles för fort.
 
Den här veckan har Juni, som ni kan se på bilderna, fått krypa runt på vår altan för första gången nu när snön smält bort från den. Det tyckte hon var så roligt, och det verkar ju lovande inför den kommande sommaren då vi förhoppningsvis kommer spendera mycket tid ute på den. Däremot måste vi som sagt bygga ett altanräcke så ingen kan ramla ut över den relativt höga kanten. 
 
Just nu trotsas det en hel del. Allt hon vet att hon inte får göra är extra roligt att göra ändå. Varför jag vet att hon vet om att hon t.ex inte får pillra på pappas Xbox, är för att hon alltid vänder sig om och tittar på mig just precis innan hon ska peta på den, när jag då säger 'Nej, Juni!' så ler hon bara och gör det iallafall.
 
Kommer kunna säga redan nu att vi inte kommer ha en gumma som lärt sig gå utan stöd innan ettårsdagen. Hon vågar inte riktigt på egen hand än. Hon är snabb på att gå längs med möbler och väggar, eller när vi håller henne i händerna men så fort vi släpper hennes ena hand så sätter hon sig ned direkt. Däremot har hon upptäckt att hennes barnmatstol fungerar utmärkt som lära-gå-vagn, hehe. Hon går ofta och skjuter den framför sig fram och tillbaka över köksgolvet. Den riktiga lära-gå-vagnen som hon fick i julklapp vill hon inte alls gå med, trots otaliga försök från vår sida. Den vill hon mest sätta sig i.. eller som den lilla våghals hon är; ställa sig upp i :)
 

10 saker om amning

Bild från när Juni bara var någon vecka gammal ♥
 
 
För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om min amningsperiod, vilket många av er verkade uppskatta. Tänkte därför skriva mer om amning och ta upp några saker som iallafall jag inte riktigt hade någon koll på innan jag blev gravid och innan jag skulle amma mitt barn. Vill också påpeka att vissa punkter är sådant JAG upplevt, men kanske inte stämmer in på dig som läser. Alla är vi olika.
 
 
1. Det rinner ur båda brösten samtidigt när man ammar.
Jo, det är sant. Detta lärde jag mig först när jag var gravid och min syster, som precis själv fått barn vid det tillfället, erbjöd mig att få hennes mjölkuppsamlingskupor som hon inte behövde längre. På grund av allt detta rinnande är ammningsinlägg en mycket bra ide.. om man inte vill gå runt med två blöta fläckar framme på tröjan vill säga.
 
2. Man måste lära sig att amma och det kan vara trixigt i början. 
Tänk er själva; man måste hålla upp en liten bebis som är nästintill lealös och inte kan hålla upp sitt huvud själv. Det är små armar och ben i vägen som man behöver hålla undan, samtidigt som man ska stödja huvudet och samtidigt få barnet att greppa bröstet. Trixigt som sagt. Som mamma skulle man behöva minst en arm till, men helst två ;)
 
3. Ett par dagar efter förlossningen rinner mjölken till och då rinner den verkligen till på allvar!
Ta det lugnt i detta skede även om det kan vara chockerande att brösten blir som två fotbollar och mjölken aldrig slutar rinna. När detta hände mig fick jag smått panik och trodde att det skulle fortsätta vara så resten av amningsperioden, men det ordnar till sig när mjölkproduktionen anpassat sig efter ditt barns behov. Man är bara sjöblöt de första veckorna.. förhoppningsvis ;)
 
4. Det är sjukt svettig av att amma.
Hud mot hud med en varm bebis = varm mamma. Investera i en bra deodorant.
 
5. Amningsnapp kan vara ett bra hjälpmedel.
Utan denna lilla uppfinning hade jag inte kunnat amma från min vänstra sida. Det är vanligt att bebisar har en favoritsida eller inte kan greppa en/eller båda brösten av olika anledningar. Bröstvårtorna kan också kännas ömma och såriga och då är amningsnappen otroligt bra att ha.
 
6. Det går att amma från bara ett bröst.
Detta kollade jag upp eftersom lillan till en början bara ville amma från höger sida. Detta gör dock att man får dras med ett stort och ett mindre bröst resten av amningstiden.
 
7. Det kan sticka och klia under armarna när du ammar.
Iallafall gjorde det det på mig. Ibland var sambon tvungen att klia mig under armarna när jag satt och ammade, haha. Antar att det finns mjölkkanaler under armarna och att när mjölken rinner till så kan det klia och stickas där.
 
8. Man blir lätt uttorkad.
När man ammar behöver man dricka ännu mer än vanligt. Därför är det extra lätt att känna sig uttorkad, och detta märks både i huvudet och i huden. Drick därför mycket vatten och smörj in kropp, ansikte och händer med en återfuktande hudkräm. Jag blev hur törstig som helst av att amma.
 
9. Det kan vara värt att investera i en bröstpump.
Om brösten är riktigt mjölkfyllda kan det vara svårt för bebisen att greppa bröstet när det är för spänt. Då kan det vara bra att pumpa ut lite först och dessutom kan du kyla eller frysa in mjölken och ge den till bebisen senare från flaska. Ett tips är att pumpa ur första tiden när mjölken rinner till och när man har extra mycket mjölk. Frys in denna så har du en backup ifall du t.ex skulle bli sjuk och inte orka amma eller om du vill lämna bebisen med pappan så att han kan mata.
 
10. Enligt lag har vi rätt att amma på arbetstid. 
I Sverige har vi rätt till att ta en paus i arbetet för att amma. Däremot kan vi inte kräva lön under den här tiden, men bra ändå att veta om man vill jobba men inte vill eller kan sluta amma. 

50 veckor

 
50 veckor och endast två veckor återstår tills Juni fyller ett.. eller ja, en vecka och två dagar eftersom jag som vanligt är alldeles för långsam att lägga ut dessa veckouppdateringar. Redan imorgon blir hon ju faktiskt 51 veckor, hehe.
 
Den här veckan har hon faktiskt sovit längre på morgonen än vad hon brukar. Istället för att hon vaknar runt 5.45-6 så vaknar hon vid 6.30 och ibland tillochmed klockan 7, vilket känns som värsta sovmorgonen, haha. Sen sover hon fortfarande två gånger om dagen. Oftast en längre stund innan lunch och sedan en stund på eftermiddagen då vi brukar ta en vagnpromenad, men det kan variera. Ibland sover hon bara en kortare stund på förmiddagen.
 
Jag tror att minst en ny tand är på väg. Ser ut som att det är en tand precis under tandköttet i nederkäken bredvid hennes två som kommit fram. Men än så länge verkar den inte påverka henne på något sätt. Får väl se vad som händer när den ska komma genom tandköttet. 
 
Förra veckan hade vi sista gruppträffen på öppna förskolan med föräldragruppen. De senaste gångerna vi har varit där så har Juni varit blyg och reserverad. Det har tagit tid innan hon krypit och lekt med leksakerna eller fram till de andra barnen, och hon har tillochmed gråtit när papporna till de andra barnen pratat med henne. Enda gångerna hon faktiskt varit riktigt blyg för annars brukar hon inte vara det. Den här sista träffen var hon inte alls blyg utan kröp runt bland leksakerna och var inte alls rädd för att krypa fram till de andra barnen eller deras föräldrar. Det var roligt att se. I övrigt var träffen faktiskt rätt värdelös för oss vuxna. Det var några från familjerådgivningen som skulle komma dit och informera oss om vad de gjorde och hur de kan hjälpa till om man upplever "problem i paradiset" så att säga, men de dök aldrig upp så det var ju rätt onödigt att vi stressat dit. Menmen..
 
Nytt som hon har lärt sig är att säga ordet 'lampa', fast hon viskar det alltid när hon säger det. Vi brukar fråga 'Var är lampan?' och ibland pekar hon faktiskt på lampan. Kanske bara en tillfällighet, men det är så roligt när vi märker att några små ord börjar komma mer och mer :)
 

I ♥ U

 ♥
 
Tisdag och idag ska jag och Buggan bege oss och handla. Vi måste ta oss utanför huset idag känner jag. Juni är inne i någon slags arg och frustrerad fas tror jag och hon går från glad tjej till arg på en sekund. På tal om en sekund, visst var det sjukt störigt igår att AIK var EN sekund från att vinna matchen och gå till SM-final, men det sket ju sig :/..aja det blir ju en till chans på onsdag iallafall..
 
.. tillbaka till att prata om Juni. Som sagt är det en suuur bebis jag har att göra med idag. Kanske kan det vara någon slags frustration över att hon inte kan gå själv än, men är på väg att lära sig det? Känns som att det var liknande humör när hon inte riktigt knäckt nöten att lära sig krypa/ta sig framåt. Förhoppningsvis blir hon en gladare tjej snart. 
 

Liten har blivit större

 
Augusti 2015 -
Februari 2016

Alltså, min gulliga lilla bebis! ♥
 
Ungefär 7 månader skiljer de här bilderna åt och som ni kan se så har det hänt en del på de månaderna. Det är MYCKET tyngre att hålla upp henne i luften på det här sättet nu för tiden, hehe. Lustigt är också hur mitt hår på något sätt kan ha blivit mörkare under dessa månader trots att jag inte färgat det, och lillans hår har blivit ljusare. Vi har bytt hårfärg med varandra, hihi ;) Roligt att ta sådana här likande bilder så man verkligen kan se hur mycket hon växt.

Inredningsdetaljer

Detaljer i Junis lekhörna.
 
Gaaah..
 
.. jag blir galet avundsjuk av alla instagramkonton och bloggar som visar upp en massa fina bilder på barnrum! Än så länge har Juni bara en liten "hörna" som jag inrett åt henne där vi brukar sitta och leka ibland och där hon har byrån med sina kläder, men mer än så är det inte i dagsläget. Vi hade planer på att smälla upp en vägg så att hörnan blev ett rum, men sedan ångrade vi oss och i dagsläget verkar det inte bli något riktigt barnrum förrän vi byggt ut vår övervåning (så att vi kan ha rummen på samma våning), och jag hoppas att vi kommer kunna göra det snart, snart, snart! 
 
Tills dess har vi Juni sovandes tillsammans med oss i vårat rum, fast hon sover i sin egen spjälsäng. Det fungerar för oss och vi lyckas allihopa sova hela nätterna utan att störa och väcka varandra, men jag vet flera som haft problem just med att man väcker varandra genom att sova i samma rum. Det enda jag oroar mig för är att det kommer att bli svårt att flytta ut henne ur vårat rum sen när hon är större och att hon kommer bli rädd för att sova själv. Är det någon av er som upplevt att det blivit jobbigare att flytta ut ett äldre barn från sovrummet?

49 veckor - Slutspelsbebis

Västra stå när jag kan gå
 
 
Lillan iklädd supporterbodyn. Pappans favoritoutfit på henne ;) Kommer från @designmonicaswe på Instagram som syr dem. Förra året tog slutspelet slut samma dag som värkarna startade med lillan. Det var det vi lyssnade på i bilen på vägen in till förlossningen, så detta blir det första slutspelet hon får vara med om, hihi :)
 
Anyway, dags för en veckouppdatering för lillan:
 
Hon har hunnit bli 49 veckor (dvs lite drygt 11 månader) och endast ett par veckor återstår fram tills hon fyller 1 år.
Det har varit en lite oroligare vecka med sömnen igen. Hon har fortfarande sovit hela natten men har vaknat mitt i natten och inte viljat somna om i spjälsängen som hon annars brukar göra. Istället har hon fått komma till våran säng och har då somnat gott mellan oss och sovit där resten av natten. Skulle tro att det har med framtanden att göra, som jag skrev om i förra uppdateringen. Den har trängt fram helt och hållet genom tandköttet nu. I övrigt verkar denna tand inte ha varit lika besvärlig som de andra tänderna så det känns bra. Hoppas det fortsätter vara så när hon får resten. Nu har hon alltså fyra tänder - två uppe och två nere.
 
Hennes humör är bra och hon fortsätter busa på, krypa omkring och gå längs med möbler. Hon har fortfarande inte tagit något steg utan stöd än trots att vi ser att det är nära. Det är normalt för de flesta barn att börja gå någon gång mellan 10-14 månader, så än så länge är hon ju inte sen med att börja gå. Men det är verkligen inte långt borta och därför fortsätter jag njuta av tiden så länge jag har en bebis som inte går eller springer omkring. Det är faktiskt rätt skönt att ha ett barn som inte är tidig med att gå. Det är tillräckligt fullt upp ändå med att jaga efter en krypande bebis ;P
 

Min amningsberättelse

Bilder från min förra telefon, därav dålig kvalité, men likväl fyllda av kärlek ♥ :)
 
 
Förlossningsberättelser läser man ju hela tiden, men amningsberättelser är det mer brist på tycker jag. Jag är en av dem som blev förvånad över att det faktiskt inte var så där lätt att amma, och vet att det finns många fler med mig som tycker likadant. Tänkte därför att jag skulle skriva ihop min egen historia om min amningserfarenhet:
 
 
Vår dotter Juni föddes tidigt på en fredagsmorgon i slutet av april. I förlossningssalen fick jag henne på mitt bröst och eftersom jag var ny på allt som hade med amning att göra så fick jag hjälp med att få henne att greppa höger bröst. Hon åt med ett bra grepp och efter en stund sade barnmorskan åt mig att byta till vänster bröst men då verkade lillan redan nöjd och mätt. I min förlossningsjournal står det inskrivet att lillan äter bäst från höger sida, men vid jag var ju ny med allt vad amning innebar och reflekterade då inte över huruvida hon åt från både brösten just vid det tillfället eller inte. 
 
Eftersom det var tidigt på morgonen efter förlossningen och vi varit vakna hela natten fick vi sedan komma in till vårt BB-rum för att sova. Vi var mycket trötta och sov till fram på eftermiddagen. Bebisar äter oftast inte så mycket första dygnet efter förlossningen eftersom de brukar vara mycket trötta så jag kommer inte ihåg exakt när jag testade amma henne själv, men jag skulle tro att det var först någon gång på sen eftermiddag/kväll. Även då ammade jag från höger bröst eftersom jag är högerhänt och den sidan kändes mest naturlig. Försökte även från vänster sida men det var alltid samma sak att lillan bara pickade med huvudet och munnen mot bröstet och liksom aldrig tog tag i det ordentligt.
 
På morgonen ett dygn efteråt kom personalen in just precis när jag satt och ammade. De frågade hur det hade gått och om jag ammat från båda sidorna och jag sa att jag bara hade ammat från höger sida. 'Då ammar du vid nästa tillfälle från vänster' förmanade de mig. Vid nästa matningstillfälle försökte jag få henne att greppa vänster sida, men det var nu fortfarande samma sak. Bara ett evigt pickande med huvudet och aldrig tog hon ett ordentligt tag om vårtan förrän hon hade hunnit bli irriterad och lite skrikig. Som den nybörjaren till mamma som jag då var så var det sista jag ville att hon skulle börja skrika och att alla på BB-avdelningen skulle tro att jag var en dålig mamma (töntigt att tänka så, det vet jag nu) så gav jag tillslut efter och lät henne amma från höger sida på nytt. Vi får koll på amningen från vänster bröst när vi är hemma i lugn och ro, tänkte jag. 
 
 
 
Väl hemma var amningen ett rätt krångligt moment. Första tiden kändes det som att jag behövde hjälp av sambon för att lyckas. Hon var ju så liten och ömtålig och hade armar i vägen som jag behövde hjälp att hålla undan samtidigt som jag behövde både mina armar för att hålla upp lillan till bröstet och var tvungen att ha en hand som stöd för lillans huvud. Vänster bröst fungerade fortfarande inte och jag fick sämre och sämre självförtroende med amning eftersom det allt som oftast slutade med en missnöjd bebis innan hon fått bra grepp på bröstet. Vi var ju, både bebis och mamma, nya på det här med amning och var tvugna att lära oss hur vi skulle göra, men jag måste erkänna att jag blev nog rätt överraskad över att amningen kändes så svår som den gjorde i början.
 
Jag vet inte hur många gånger jag lästa boken, eller häftet kanske man ska kalla det, som man fick hem från mödravårdscentralen som handlade om amning. Det blev min lilla bibel under den här första amningstiden då det kändes så svårt att få grepp på amningen. Google gick också varm under den här tiden kan jag lova, men det gör det nog för alla förstagångsföräldrar oavsett om man har problem med amningen eller inte ;)
 
Häftet om amning som jag läste om och om igen under de svåra stunderna.
 
 
På återbesöket på sjukhuset, dagen efter vi kommit hem, berättade jag för barnmorskan om mina problem med att lillan inte ville greppa vänster sida. Hon ville då att jag skulle amma där så hon fick se och hjälpa mig att hitta rätt teknik. Självklart var det inga problem för lillan att greppa vänster sida när vi var där och jag kände mig lite dum, men samtidigt lättad och övertygad om att jag skulle få in tekniken hemma. 
 
Väl hemma så började problemen på nytt. Jag kunde inte få henne att greppa den sidan vilka knep jag än försökte med. Jag försökte ha henne liggandes på samma sida som när hon ammade från höger, men det fungerade inte så tillslut började jag bara amma från höger sida och istället pumpa ur mjölk från vänster bröst. Då och då fortsatte jag försöka få henne att ta vänster sida men utan resultat.
 
När vi varit hemma från BB ett par dagar så rann mjölken verkligen till på allvar. Brösten blev som stora MELONER (inget skämt) och var sjukt spända. Det kändes som att det forsade mjölk och jag kände mig varm och svettig hela tiden. Amningsinläggen var ständigt genomblöta och jag tyckte jag gick runt och luktade sur mjölk hela tiden. Haha, jag fick panik och trodde att det skulle fortsätta vara så hela amningstiden men som tur var så ordande det till sig när mjölkproduktionen anpassades efter Junis behov, vilket jag tror tog ungefär en-två veckor.
 
När lillan var en vecka och jag fortfarande fått pumpa ur mjölk från vänster sida så fick jag tipset från min svägerska att testa använda amningsnapp på vänster sida. Jag testade det och HALLELUJAH! Nu kunde jag äntligen amma från båda sidorna. Gumman hade helt enkelt svårt att greppa vänster bröst av någon anledning som jag fortfarande inte vet. Amningsnappen, vilken bra uppfinning och jag är fortfarade så tacksam för tipset att använda den. Efter det fungerade amningen super. Enda nackdelen var att vara tvungen att alltid komma ihåg att ta med mig amningsnapparna om jag åkte iväg från hemmet och att det var lite bökigt och man kände sig lite blottad när jag skulle få amningsnappen på plats på bröstet.
 
Efter det dröjde det ungefär två månader tills vi kom på nya knep att få lillan att greppa vänster sida utan amningsnappen. Detta genom att amma henne när hon satt upprätt i mitt knä istället för liggande. Detta började fungera riktigt bra när hon var mer stabil och kunde hålla huvudet själv. När hon fick full kontroll på huvudet så slutade problemet helt och hon kunde numera ligga ner och greppa bröstet ändå och jag kunde numera också amma gumman genom att ligga i sängen, vilket även underlättade amningen på nätterna då jag i princip kunde amma henne och sova samtidigt.
 
Praktiskt att amma i sängen på morgonen när man är för trött för att stiga upp direkt ♥
 
 
Någon vecka innan lillan blev 6 månader hade vi helt bytt ut lunchamningen mot att ge henne gröt istället. Gröt var den första maten hon började tycka om, och med den och när hon var 6½ månad började vi ge henne mjölkersättning som sista kvällsmålet innan hon skulle sova för natten. Gröt, mjölkersättning och fruktpuréer var det som gjorde att vi kunde trappa ner på amningen. Ni som följt oss länge vet att vi hade det trixigt länge med lillans matning eftersom hon varit så kräsen.
 
Vid 6 och en halv-månader började vi ge mjölkersättning på kvällen som sista målet eftersom att jag kände att jag inte hade tillräckligt med mjölk då för att hon skulle hålla sig mätt över natten. Till en början var jag nervös för att ge ersättning men det har aldrig varit några problem för oss. Inte att ta flaskan, ingen förstoppning, ont i magen eller något sådant. Faktiskt bara en nöjd bebis som mest troligt blev mättare på ersättningen än bröstmjölken. 
 
I samband med att vi även började ge mjölkersättning så blev det enklare att trappa ner på amningen ännu mer, men jag fortsatte ändå amma det första jag gjorde när lillan vaknade på morgonen bara för att ge mig själv lite mer tid att få ligga kvar i sängen då hon vaknade så himla tidigt. Sedan ammade vi en gång på eftermiddagen som ett mellanmål. Men jag kände nu att mjölken jag hade verkligen inte räckte för att hon skulle bli det minsta mätt.
 
Tillslut blev det helt naturligt att sluta. Juni började sova bätte på nätterna och jag behövde inte längre amma på morgonen för att ge mig mer tid att fortsätta ligga kvar i sängen. Och tillslut insåg jag att det inte gav något att fortsätta amma på eftermiddagen eftersom det inte räckte till som mellanmål och hon verkade inte intresserad längre utan släppte taget och ville mest titta på allt annat än att ligga och snutta. Så jag slutade.
Som sagt kändes det helt naturligt, från att bara några månader innan känna att 'Hur ska det någonsin gå att sluta amma?'. Det kändes heller inte vemodigt som jag hade trott, utan det kändes faktiskt rätt skönt att få tillbaka min kropp och slippa fundera på hur amningsvänliga kläderna jag hade på mig var. Lillan åt mer och mer vanlig mat och tillslut kunde vi även byta ut mjölkersättningen, som vi gett som sista kvällsmål, till välling istället. 
 
Jag slutade alltså amma ungefär en vecka innan Juni skulle fylla 9 månader. Trots allt krångel i början känner jag mig nöjd med amningstiden. Det är verkligen en mysig tid att se tillbaka på.
 
Mitt älskade lilla hjärta som gärnade somnade vid bröstet.

Tidigare inlägg
RSS 2.0