Min amningsberättelse

Bilder från min förra telefon, därav dålig kvalité, men likväl fyllda av kärlek ♥ :)
 
 
Förlossningsberättelser läser man ju hela tiden, men amningsberättelser är det mer brist på tycker jag. Jag är en av dem som blev förvånad över att det faktiskt inte var så där lätt att amma, och vet att det finns många fler med mig som tycker likadant. Tänkte därför att jag skulle skriva ihop min egen historia om min amningserfarenhet:
 
 
Vår dotter Juni föddes tidigt på en fredagsmorgon i slutet av april. I förlossningssalen fick jag henne på mitt bröst och eftersom jag var ny på allt som hade med amning att göra så fick jag hjälp med att få henne att greppa höger bröst. Hon åt med ett bra grepp och efter en stund sade barnmorskan åt mig att byta till vänster bröst men då verkade lillan redan nöjd och mätt. I min förlossningsjournal står det inskrivet att lillan äter bäst från höger sida, men vid jag var ju ny med allt vad amning innebar och reflekterade då inte över huruvida hon åt från både brösten just vid det tillfället eller inte. 
 
Eftersom det var tidigt på morgonen efter förlossningen och vi varit vakna hela natten fick vi sedan komma in till vårt BB-rum för att sova. Vi var mycket trötta och sov till fram på eftermiddagen. Bebisar äter oftast inte så mycket första dygnet efter förlossningen eftersom de brukar vara mycket trötta så jag kommer inte ihåg exakt när jag testade amma henne själv, men jag skulle tro att det var först någon gång på sen eftermiddag/kväll. Även då ammade jag från höger bröst eftersom jag är högerhänt och den sidan kändes mest naturlig. Försökte även från vänster sida men det var alltid samma sak att lillan bara pickade med huvudet och munnen mot bröstet och liksom aldrig tog tag i det ordentligt.
 
På morgonen ett dygn efteråt kom personalen in just precis när jag satt och ammade. De frågade hur det hade gått och om jag ammat från båda sidorna och jag sa att jag bara hade ammat från höger sida. 'Då ammar du vid nästa tillfälle från vänster' förmanade de mig. Vid nästa matningstillfälle försökte jag få henne att greppa vänster sida, men det var nu fortfarande samma sak. Bara ett evigt pickande med huvudet och aldrig tog hon ett ordentligt tag om vårtan förrän hon hade hunnit bli irriterad och lite skrikig. Som den nybörjaren till mamma som jag då var så var det sista jag ville att hon skulle börja skrika och att alla på BB-avdelningen skulle tro att jag var en dålig mamma (töntigt att tänka så, det vet jag nu) så gav jag tillslut efter och lät henne amma från höger sida på nytt. Vi får koll på amningen från vänster bröst när vi är hemma i lugn och ro, tänkte jag. 
 
 
 
Väl hemma var amningen ett rätt krångligt moment. Första tiden kändes det som att jag behövde hjälp av sambon för att lyckas. Hon var ju så liten och ömtålig och hade armar i vägen som jag behövde hjälp att hålla undan samtidigt som jag behövde både mina armar för att hålla upp lillan till bröstet och var tvungen att ha en hand som stöd för lillans huvud. Vänster bröst fungerade fortfarande inte och jag fick sämre och sämre självförtroende med amning eftersom det allt som oftast slutade med en missnöjd bebis innan hon fått bra grepp på bröstet. Vi var ju, både bebis och mamma, nya på det här med amning och var tvugna att lära oss hur vi skulle göra, men jag måste erkänna att jag blev nog rätt överraskad över att amningen kändes så svår som den gjorde i början.
 
Jag vet inte hur många gånger jag lästa boken, eller häftet kanske man ska kalla det, som man fick hem från mödravårdscentralen som handlade om amning. Det blev min lilla bibel under den här första amningstiden då det kändes så svårt att få grepp på amningen. Google gick också varm under den här tiden kan jag lova, men det gör det nog för alla förstagångsföräldrar oavsett om man har problem med amningen eller inte ;)
 
Häftet om amning som jag läste om och om igen under de svåra stunderna.
 
 
På återbesöket på sjukhuset, dagen efter vi kommit hem, berättade jag för barnmorskan om mina problem med att lillan inte ville greppa vänster sida. Hon ville då att jag skulle amma där så hon fick se och hjälpa mig att hitta rätt teknik. Självklart var det inga problem för lillan att greppa vänster sida när vi var där och jag kände mig lite dum, men samtidigt lättad och övertygad om att jag skulle få in tekniken hemma. 
 
Väl hemma så började problemen på nytt. Jag kunde inte få henne att greppa den sidan vilka knep jag än försökte med. Jag försökte ha henne liggandes på samma sida som när hon ammade från höger, men det fungerade inte så tillslut började jag bara amma från höger sida och istället pumpa ur mjölk från vänster bröst. Då och då fortsatte jag försöka få henne att ta vänster sida men utan resultat.
 
När vi varit hemma från BB ett par dagar så rann mjölken verkligen till på allvar. Brösten blev som stora MELONER (inget skämt) och var sjukt spända. Det kändes som att det forsade mjölk och jag kände mig varm och svettig hela tiden. Amningsinläggen var ständigt genomblöta och jag tyckte jag gick runt och luktade sur mjölk hela tiden. Haha, jag fick panik och trodde att det skulle fortsätta vara så hela amningstiden men som tur var så ordande det till sig när mjölkproduktionen anpassades efter Junis behov, vilket jag tror tog ungefär en-två veckor.
 
När lillan var en vecka och jag fortfarande fått pumpa ur mjölk från vänster sida så fick jag tipset från min svägerska att testa använda amningsnapp på vänster sida. Jag testade det och HALLELUJAH! Nu kunde jag äntligen amma från båda sidorna. Gumman hade helt enkelt svårt att greppa vänster bröst av någon anledning som jag fortfarande inte vet. Amningsnappen, vilken bra uppfinning och jag är fortfarade så tacksam för tipset att använda den. Efter det fungerade amningen super. Enda nackdelen var att vara tvungen att alltid komma ihåg att ta med mig amningsnapparna om jag åkte iväg från hemmet och att det var lite bökigt och man kände sig lite blottad när jag skulle få amningsnappen på plats på bröstet.
 
Efter det dröjde det ungefär två månader tills vi kom på nya knep att få lillan att greppa vänster sida utan amningsnappen. Detta genom att amma henne när hon satt upprätt i mitt knä istället för liggande. Detta började fungera riktigt bra när hon var mer stabil och kunde hålla huvudet själv. När hon fick full kontroll på huvudet så slutade problemet helt och hon kunde numera ligga ner och greppa bröstet ändå och jag kunde numera också amma gumman genom att ligga i sängen, vilket även underlättade amningen på nätterna då jag i princip kunde amma henne och sova samtidigt.
 
Praktiskt att amma i sängen på morgonen när man är för trött för att stiga upp direkt ♥
 
 
Någon vecka innan lillan blev 6 månader hade vi helt bytt ut lunchamningen mot att ge henne gröt istället. Gröt var den första maten hon började tycka om, och med den och när hon var 6½ månad började vi ge henne mjölkersättning som sista kvällsmålet innan hon skulle sova för natten. Gröt, mjölkersättning och fruktpuréer var det som gjorde att vi kunde trappa ner på amningen. Ni som följt oss länge vet att vi hade det trixigt länge med lillans matning eftersom hon varit så kräsen.
 
Vid 6 och en halv-månader började vi ge mjölkersättning på kvällen som sista målet eftersom att jag kände att jag inte hade tillräckligt med mjölk då för att hon skulle hålla sig mätt över natten. Till en början var jag nervös för att ge ersättning men det har aldrig varit några problem för oss. Inte att ta flaskan, ingen förstoppning, ont i magen eller något sådant. Faktiskt bara en nöjd bebis som mest troligt blev mättare på ersättningen än bröstmjölken. 
 
I samband med att vi även började ge mjölkersättning så blev det enklare att trappa ner på amningen ännu mer, men jag fortsatte ändå amma det första jag gjorde när lillan vaknade på morgonen bara för att ge mig själv lite mer tid att få ligga kvar i sängen då hon vaknade så himla tidigt. Sedan ammade vi en gång på eftermiddagen som ett mellanmål. Men jag kände nu att mjölken jag hade verkligen inte räckte för att hon skulle bli det minsta mätt.
 
Tillslut blev det helt naturligt att sluta. Juni började sova bätte på nätterna och jag behövde inte längre amma på morgonen för att ge mig mer tid att fortsätta ligga kvar i sängen. Och tillslut insåg jag att det inte gav något att fortsätta amma på eftermiddagen eftersom det inte räckte till som mellanmål och hon verkade inte intresserad längre utan släppte taget och ville mest titta på allt annat än att ligga och snutta. Så jag slutade.
Som sagt kändes det helt naturligt, från att bara några månader innan känna att 'Hur ska det någonsin gå att sluta amma?'. Det kändes heller inte vemodigt som jag hade trott, utan det kändes faktiskt rätt skönt att få tillbaka min kropp och slippa fundera på hur amningsvänliga kläderna jag hade på mig var. Lillan åt mer och mer vanlig mat och tillslut kunde vi även byta ut mjölkersättningen, som vi gett som sista kvällsmål, till välling istället. 
 
Jag slutade alltså amma ungefär en vecka innan Juni skulle fylla 9 månader. Trots allt krångel i början känner jag mig nöjd med amningstiden. Det är verkligen en mysig tid att se tillbaka på.
 
Mitt älskade lilla hjärta som gärnade somnade vid bröstet.

Kommentarer
Postat av: Malin

Så himla intressant läsning! Jag ska också skriva en amningsberättelse... eller ja... vad man nu ska kalla den när de gick som de gick för mig! Hehe ❤️

Svar: Ja gör det! Tycker att det är rolig läsning :) puss
Lena Kronvald

2016-03-31 @ 00:56:37
URL: http://leewahlbergmalin.blogg.se
Postat av: Therese

Jätteintressant läsning! :) Dom flesta verkar ha det krångligt med amningen med första barnet. Allt är ju nytt och om det inte funkar finns juersättning :) Våran lillebror är 1 år om en vecka och ammar/snuttar på dagen 1-2ggr och kvällar och nätter fortfarande. Har inte accepterat flaskan än men hoppas på det snart. Till försommaren är det förhoppningsvis löst! Då får jag mer sömn, läängtar :)

Svar: Tack, vad roligt att höra! :) Ja jag har förstått det nu, men när jag hade problem i början kände jag mig så ensam och värdelös. Hoppas han tar flaskan snart och att du får sova. Ha en fin dag! :)
Lena Kronvald

2016-04-01 @ 05:28:11
Postat av: Daniela

Jag kan inget mer än att hålla med, jätte intressant läsning, jag väntar mitt första barn i oktober, och vill jätte gärna amma. Det verkar mysigt och så. Tycker det e så skönt att höra olika vinklar på allt, Kram

Svar: Vad roligt att du tycker det! :)
Grattis till graviditeten! Du har en härlig tid framför dig :) kram
Lena Kronvald

2016-04-07 @ 20:20:30
URL: http://babyapple.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0