Ångest och jobbiga tankar

Tänk att få vara en glad bebis utan ångest :)
 
 
Jag har nog alltid varit en person med rätt mycket ångestfyllda katastrof- och tvångstankar, men sedan jag blev mamma har detta säkert minst fördubblats ;) Speciellt tankarna om att det ska hända lillan eller sambon någonting. Jag misstänker att jag är långt ifrån ensam, så därför vill jag dela med mig av tre av mina mest förekommande ångesttankar.
 
 
- Jag får ibland en stark känsla att jag måste gå upp och titta till lillan när hon sover så att hon fortfarande andas. Jag har blivit betydligt lugnare på den här punkten än vad jag var tidigare, men ibland kan jag fortfarande känna att jag bara måste titta till henne. I början när hon var nyfödd var det dock rätt extremt. Min sambo lärde sig att se när jag tänkte det, så ibland utan att jag hade sagt något så sa han helt lugnt till mig: Ja, hon andas fortfarande. Ångesten att hon ska sätta något i halsen ska vi inte ens tala om...
 
- Jag börjar få lite, lite ångest över att jag snart ska börja jobba. Även fast jag bara ska jobba 50% till att börja med, och jag vet att jag mest troligt inte kommer att ångra mig när jag väl börjat. Men just nu börjar jag känna att "tänk om hon inte lärt sig gå än och jag är på jobbet och missar när hon tar sina första steg". Jaha, och?! Jag lär ju få se det sen när jag kommer hem igen. 
 
- Ibland om jag ringer någon och personen inte svarar, eller om jag sms:ar och inte får svar vad jag anser är nog snabbt så kan jag få så ont i magen och tro att personen i fråga är sur på mig, utan att det finns någon anledning till att tro det. När personen sedan väl hör av sig släpper ångesten på noll och inga sekunder och jag inser hur löjlig jag var. 
 
 
 
Har ni också några sådana här jobbiga tankar ibland? Dela gärna med er :)
 

Kommentarer
Postat av: ullwi

Jag hade också mycket ångest i unga år. När man sen får barn får man ännu mer att oroa sig för. Ju äldre barnet blir och ju äldre man själv blir desto mindre ångest får man. Man upptäcker väl att det värsta sällan händer. Ibland händer det värsta och man upptäcker att man klarar det också. Du blir alltså lugnare med åren, men det tar nog lite tid, typ vid 40.

Svar: Man får verkligen mer att oroa sig för! Men vad skönt att höra att det minskar med tiden :)
Lena Kronvald

2016-03-11 @ 18:31:29
Postat av: Malin

hehe jag tar åt mig lite på den sista punkten. Men jag hoppas du vet att jag aldrig är sur på dig! Jag har bara sen jag blivit mamma blivit sämst på att svara på sms hehe

Svar: Haha. Vad bra att veta ❤️
Lena Kronvald

2016-03-11 @ 18:36:25
URL: http://leewahlbergmalin.blogg.se
Postat av: Anonym

Jaa!! Känner igen mig väldigt mycket. Dock så har jag sedan jag blev mamma, slutar bry mig vad andra tycker och tänker. Så vill någon vars sur så får dom vars det. Jag har "please'at" klart.

Svar: Vad skönt att höra att jag inte är ensam! :) kram
Lena Kronvald

2016-03-11 @ 20:55:29
Postat av: Vanessa

Har EXAKT dessa tankar! Speciellt varenda ord på punkt 1... Total ångest i kroppen!

Svar: Eller hur.. Undra om man någonsin kommer sluta oroa sig?! Skönt att höra att jag inte är ensam iallafall 😊
Lena Kronvald

2016-03-11 @ 21:25:31
Postat av: Carro

Igenkänningsfaktorn är hög! Oron över sonen, över sambon, hunden, jobb listan kan göras lång 😉 men som tur är så är nog detta normal oro ❤️

Svar: Ja, det är nog helt normalt. Skulle tro att de flesta mammor oroar sig alldeles för mycket! Men skönt att höra att fler än jag har samma tankar 😊❤️
Lena Kronvald

2016-03-12 @ 02:11:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0