Förlossningsberättelsen del 3 - Flickan Kronvald är född

Fortsättningen på förlossningsberättelsen. Del 1 och 2 hittar ni här och här.
 
Så låg jag där med min lilla nyfödda flicka på bröstet. Jag hade blivit mamma och ingenting har någonsin känts lika självklart och overkligt på samma gång. Vår lilla flicka var det mest perfekta jag någonsin sett, med undantag från tre små gropar mitt på hjässan där skalpelektroderna suttit. Så slät och len i hyn och med så runt och fint huvud från första stund. Jag var så stolt över henne, och stolt över mig själv att jag klarat mig igenom förlossningen. Något som gjorde att jag klarade det så bra var att jag hade min Svea där. Hans lugn gjorde mig lugn. Inte en enda gång visade han sin nervositet för mig. Han höll i mig, lugnade mig, sa de rätta sakerna. Han påminde mig att andas, höll koll på värkarna och gav mig lustgasen när de var på väg.. man hade helt enkelt kunnat tro att han hade gjort det tusen gånger fastän det var första gången för oss båda. Även personalen gav honom beröm efteråt. Personalen var också helt fantastiska. Alla har vi väl någon gång råkat ut för arrogant och otrevlig sjukhuspersonal, men på förlossningen har alla vi mött varit supertrevliga, varma och proffsiga. Något som också hjälpte mig och sporrade mig var att jag innan hade lovat mig själv att aldrig under förlossningen säga "jag vill inte" eller "jag kan inte", och det löftet höll jag. 
 
Med henne liggande på mig blir jag tillsagd att krysta en sista gång och moderkakan kommer ut i någon sekunds smärta. Sedan får jag ligga där med benen i vädret medans de kollar och grejar och sprejar med bedövningsspray där nere på mig eftersom det måste sys ett par enstaka stygn. Men det är inget jag varken känner av eller bryr mig om utan jag kan mest bara ligga och titta på vår lilla tjej, som i sin tur ligger tittar på världen för första gången. 
 
Svea tar kort med sin mobil och skickar iväg den första bilden på vårt underverk till sin pappa som, eftersom klockan är fem på morgonen, ska vara vaken och på väg till jobbet. Denna bild blir, som jag förstått i efterhand, sedan spridd vidare fortare än blixten vidare till Sveas familj av en glad och stolt farfar. 
 
Den allra första bilden på vår lilla älskling ♥ Här är hon bara några få minuter gammal. Född kl. 04.55, 2990 gram och 49 cm lång.
 
Efter ett tag så ska hon ammas och barnmorskan tycker att det är fantastiskt att jag har så mycket mjölk, haha. Men hon var nog en sådan som tyckte att det mesta i livet var fantastiskt eftersom jag under hela förlossningen fått höra att jag hade fantastiskt värkarbete för en förstföderska och att det var fantastiskt så liten bristning jag fick (någon millimeter bara) osv, osv. :)
 
Efter att våra lilla dotter har ammats klart så är det dags för henne att få på sig sitt första klädesplagg (en vit pyjamas med röda, gula och blå stjärnor på) och sedan bli "inpacketerad" i en filt och nedlagd i sin lilla säng, eller vad man nu ska kalla det, med hjul på. För min del är det dags att gå i duschen. Jag känner mig helt snurrig, matt och illamående och jag blir tvungen att kräkas igen. Sedan hjälper barnmorskan, som varit med oss sedan starten, mig in i duschen och jag får sätta mig på en duschstol medans hon hjälper mig att spola av mig. Jag har aldrig känt mig tröttare i hela mitt liv och jag är väldigt öm. Jag får torka av mig och får tillbaka sjukhusrocken, ett par sjukhustrosor som för övrigt är det fulaste man kan ha på sig, och världens största blöja. Sedan får jag gå tillbaka till vårt BB-rum. Där står det ett bord med födelsedagsfika uppdukat till oss. Jag hade verkligen sett fram emot fikat men tyvärr mår jag alldeles för illa för att få i mig något, men jag säger åt Svea att han måste ta en bild på det iallafall. 
 
Bild på födelsedagsfikat som jag tyvärr inte kunde få i mig.
 
Jag spyr igen och får genom kanylen i handen insprutat något mot illamåendet. Nu ska vi äntligen få vila och Svea somnar direkt. Jag däremot får inte somna än. Först blir kommer en sköterska in och lämnar kläder som jag glömt i förlossningssalen. Sedan när jag tror att jag ska få vila så kommer nya morgonpersonalen in och presenterar sig, och efter en stund så kommer de på nytt in och ska känna på mage om livmodern dragit ihop sig som den ska. Det har den inte riktigt gjort så barnmorskan vill att jag ska gå upp på toa och kissa. Trött som aldrig förr går jag upp och kissar och sedan ska jag nu äntligen få lugn och ro. Jag kommer på att jag måste höra av mig till kompisarna att vi fått en dotter, men jag är alldeles för trött för att orka prata med någon så jag skickar istället en bild på Snapchat att vi fått en flicka.
 
Till vänster: Bilden jag skickade på Snapchat för att meddela vännerna om att hon nu hade kommit. Till höger: En trött men stolt nybliven pappa.
 
Efter att jag skickat bilden är jag fortfarande illamående och så sjukt trött att jag däckar på några sekunder. Sedan sover jag någon timme, vaknar till och kollar så att lillan andas, somnar igen och vaknar sedan av att personalen kikar in och frågar om jag vill att de ska hämta lunch till mig. Eftersom jag inte mår illa längre och inte ätit så tackar jag ja och jag blir serverad lunch på rummet. Morotssoppa med bröd till och till och med efterrätt som bestod av chokladkaka med grädde. Sedan min sjukhusvistelse förstår jag inte riktigt varför folk klagar på sjukhusmat. Tyckte att allt var jättegott! Svea var lite sur att pappan inte fick någon mat så han stack lite senare iväg och köpte pizza till sig själv. Efter vi både hade vaknat så började Svea direkt fråga mig om jag trodde att vi skulle få åka hem den dagen. Han tyckte att sjukhussängen var så oskön och han hade sovit dåligt. Men eftersom det inte gått tillräckligt många timmar sedan förlossningen för att lillan skulle kunna genomgå läkarundersökningen så tyckte personalen, och även jag, att vi ska stanna över natten och få träffa läkaren dagen efter, och ser allt bra ut då så får vi åka hem. 
 
Pappan och dottern ♥♥ Mina två stora kärlekar i livet.
 
Tiden på sjukhuset fördriver vi med att mysa med gumman, bli klämd och känd på magen av sjukhuspersonalen som vill se att allt känns okej, få grepp på amningen (inte fullt så enkelt som jag hade trott), byta lillans första blöjor (Svea bytte alla blöjor på sjukhuset), kolla på finalen av Lets dance på ipaden, och uppdatera familjen, vänner och sociala medier om vår bebislycka. 
 
Första bilden av henne som jag lade ut på Instagram. 
 
Har aldrig mottagit så mycket kärlek och lyckönskningar på telefon, sms, sociala medier någonsin som den dagen och det kändes verkligen att familjen och vännerna redan älskade henne innan ens ha träffat henne ♥
 
Flickan Kronvald.
 
Dagen efter var det dags för läkarbesöket och det fanns ingenting att anmärka på på vår perfekta lilla tjej. Sedan var det dags att packa ihop alla våra saker på BB-rummet och äntligen få åka hem. Det är verkligen en både spännande, häftig och lite skrämmande känsla att få åka hem med sitt alldeles egna lilla barn. 
 
Otåliga i väntan på att få komma in till barnläkaren. 
 
Lillan nedpackad i babyskyddet. Redo att åka hem och påbörja sitt liv tillsammans med oss. 
 
 ♥

Kommentarer
Postat av: Emmisen

Kunde inte låta bli att gråta en skvätt när jag läste de här 💕 Underbara lilla Juni! Saknar henne och dig så mycket, vi måste verkligen få tid att ses nån dag 😘

Svar: Hihi, men emma! <3Vi saknar dig med! Vi måste verkligen ses någon dag!
Lena Kronvald

2015-11-26 @ 20:08:51
Postat av: Malin

Åhhh älskade lilla hjärtat ❤️

Svar: <3
Lena Kronvald

2015-11-26 @ 21:13:05
URL: http://leewahlbergmalin.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0