Glad 1:a advent!

Mobilbild från idag. 
 
Glad första advent! Den här bilden har Freddan tagit idag när jag och tjejerna hade julkortspyssel. Det är något extra sött med lillans blick och hur hon håller händerna på bilden. Världens sötaste tomtegumma!
 
Helgen har varit väldigt lugn för min del. Jag har mest varit hemma med gumman. Kände mig lite, lite ensam igår då sambon var ute på en roligt 30-års fest och vännerna från jobbet var på den årliga personalfesten. Inget av detta var något jag kunde följa med på, och det kändes lite tråkigt när vännerna skickade bilder från förfesten.. men det var bara en liten stund jag kände så, som tur var. Sen kändes det bara mysigt att vara hemma med lillan och skönt att slippa vara trött och bakis idag :) Vad är väl en bal på slottet när man redan har sin lilla prinsessa hemma hos sig?
 
Jag tror ockå att jag i helgen kanske lyckats knäcka nöten med att få bebis att sova hela natten. Testar en ny grej nu, förutom att ge henne gröt på kvällarna, som verkar fungera riktigt bra. Ska skriva mer om det i veckan efter att jag testat det lite mer :)

Förlossningsberättelsen del 3 - Flickan Kronvald är född

Fortsättningen på förlossningsberättelsen. Del 1 och 2 hittar ni här och här.
 
Så låg jag där med min lilla nyfödda flicka på bröstet. Jag hade blivit mamma och ingenting har någonsin känts lika självklart och overkligt på samma gång. Vår lilla flicka var det mest perfekta jag någonsin sett, med undantag från tre små gropar mitt på hjässan där skalpelektroderna suttit. Så slät och len i hyn och med så runt och fint huvud från första stund. Jag var så stolt över henne, och stolt över mig själv att jag klarat mig igenom förlossningen. Något som gjorde att jag klarade det så bra var att jag hade min Svea där. Hans lugn gjorde mig lugn. Inte en enda gång visade han sin nervositet för mig. Han höll i mig, lugnade mig, sa de rätta sakerna. Han påminde mig att andas, höll koll på värkarna och gav mig lustgasen när de var på väg.. man hade helt enkelt kunnat tro att han hade gjort det tusen gånger fastän det var första gången för oss båda. Även personalen gav honom beröm efteråt. Personalen var också helt fantastiska. Alla har vi väl någon gång råkat ut för arrogant och otrevlig sjukhuspersonal, men på förlossningen har alla vi mött varit supertrevliga, varma och proffsiga. Något som också hjälpte mig och sporrade mig var att jag innan hade lovat mig själv att aldrig under förlossningen säga "jag vill inte" eller "jag kan inte", och det löftet höll jag. 
 
Med henne liggande på mig blir jag tillsagd att krysta en sista gång och moderkakan kommer ut i någon sekunds smärta. Sedan får jag ligga där med benen i vädret medans de kollar och grejar och sprejar med bedövningsspray där nere på mig eftersom det måste sys ett par enstaka stygn. Men det är inget jag varken känner av eller bryr mig om utan jag kan mest bara ligga och titta på vår lilla tjej, som i sin tur ligger tittar på världen för första gången. 
 
Svea tar kort med sin mobil och skickar iväg den första bilden på vårt underverk till sin pappa som, eftersom klockan är fem på morgonen, ska vara vaken och på väg till jobbet. Denna bild blir, som jag förstått i efterhand, sedan spridd vidare fortare än blixten vidare till Sveas familj av en glad och stolt farfar. 
 
Den allra första bilden på vår lilla älskling ♥ Här är hon bara några få minuter gammal. Född kl. 04.55, 2990 gram och 49 cm lång.
 
Efter ett tag så ska hon ammas och barnmorskan tycker att det är fantastiskt att jag har så mycket mjölk, haha. Men hon var nog en sådan som tyckte att det mesta i livet var fantastiskt eftersom jag under hela förlossningen fått höra att jag hade fantastiskt värkarbete för en förstföderska och att det var fantastiskt så liten bristning jag fick (någon millimeter bara) osv, osv. :)
 
Efter att våra lilla dotter har ammats klart så är det dags för henne att få på sig sitt första klädesplagg (en vit pyjamas med röda, gula och blå stjärnor på) och sedan bli "inpacketerad" i en filt och nedlagd i sin lilla säng, eller vad man nu ska kalla det, med hjul på. För min del är det dags att gå i duschen. Jag känner mig helt snurrig, matt och illamående och jag blir tvungen att kräkas igen. Sedan hjälper barnmorskan, som varit med oss sedan starten, mig in i duschen och jag får sätta mig på en duschstol medans hon hjälper mig att spola av mig. Jag har aldrig känt mig tröttare i hela mitt liv och jag är väldigt öm. Jag får torka av mig och får tillbaka sjukhusrocken, ett par sjukhustrosor som för övrigt är det fulaste man kan ha på sig, och världens största blöja. Sedan får jag gå tillbaka till vårt BB-rum. Där står det ett bord med födelsedagsfika uppdukat till oss. Jag hade verkligen sett fram emot fikat men tyvärr mår jag alldeles för illa för att få i mig något, men jag säger åt Svea att han måste ta en bild på det iallafall. 
 
Bild på födelsedagsfikat som jag tyvärr inte kunde få i mig.
 
Jag spyr igen och får genom kanylen i handen insprutat något mot illamåendet. Nu ska vi äntligen få vila och Svea somnar direkt. Jag däremot får inte somna än. Först blir kommer en sköterska in och lämnar kläder som jag glömt i förlossningssalen. Sedan när jag tror att jag ska få vila så kommer nya morgonpersonalen in och presenterar sig, och efter en stund så kommer de på nytt in och ska känna på mage om livmodern dragit ihop sig som den ska. Det har den inte riktigt gjort så barnmorskan vill att jag ska gå upp på toa och kissa. Trött som aldrig förr går jag upp och kissar och sedan ska jag nu äntligen få lugn och ro. Jag kommer på att jag måste höra av mig till kompisarna att vi fått en dotter, men jag är alldeles för trött för att orka prata med någon så jag skickar istället en bild på Snapchat att vi fått en flicka.
 
Till vänster: Bilden jag skickade på Snapchat för att meddela vännerna om att hon nu hade kommit. Till höger: En trött men stolt nybliven pappa.
 
Efter att jag skickat bilden är jag fortfarande illamående och så sjukt trött att jag däckar på några sekunder. Sedan sover jag någon timme, vaknar till och kollar så att lillan andas, somnar igen och vaknar sedan av att personalen kikar in och frågar om jag vill att de ska hämta lunch till mig. Eftersom jag inte mår illa längre och inte ätit så tackar jag ja och jag blir serverad lunch på rummet. Morotssoppa med bröd till och till och med efterrätt som bestod av chokladkaka med grädde. Sedan min sjukhusvistelse förstår jag inte riktigt varför folk klagar på sjukhusmat. Tyckte att allt var jättegott! Svea var lite sur att pappan inte fick någon mat så han stack lite senare iväg och köpte pizza till sig själv. Efter vi både hade vaknat så började Svea direkt fråga mig om jag trodde att vi skulle få åka hem den dagen. Han tyckte att sjukhussängen var så oskön och han hade sovit dåligt. Men eftersom det inte gått tillräckligt många timmar sedan förlossningen för att lillan skulle kunna genomgå läkarundersökningen så tyckte personalen, och även jag, att vi ska stanna över natten och få träffa läkaren dagen efter, och ser allt bra ut då så får vi åka hem. 
 
Pappan och dottern ♥♥ Mina två stora kärlekar i livet.
 
Tiden på sjukhuset fördriver vi med att mysa med gumman, bli klämd och känd på magen av sjukhuspersonalen som vill se att allt känns okej, få grepp på amningen (inte fullt så enkelt som jag hade trott), byta lillans första blöjor (Svea bytte alla blöjor på sjukhuset), kolla på finalen av Lets dance på ipaden, och uppdatera familjen, vänner och sociala medier om vår bebislycka. 
 
Första bilden av henne som jag lade ut på Instagram. 
 
Har aldrig mottagit så mycket kärlek och lyckönskningar på telefon, sms, sociala medier någonsin som den dagen och det kändes verkligen att familjen och vännerna redan älskade henne innan ens ha träffat henne ♥
 
Flickan Kronvald.
 
Dagen efter var det dags för läkarbesöket och det fanns ingenting att anmärka på på vår perfekta lilla tjej. Sedan var det dags att packa ihop alla våra saker på BB-rummet och äntligen få åka hem. Det är verkligen en både spännande, häftig och lite skrämmande känsla att få åka hem med sitt alldeles egna lilla barn. 
 
Otåliga i väntan på att få komma in till barnläkaren. 
 
Lillan nedpackad i babyskyddet. Redo att åka hem och påbörja sitt liv tillsammans med oss. 
 
 ♥

Äntligen! Äntligen! Äntligen!

 
Inatt och imorse har vi haft ett hallelujah moment här hemma. Juni har nämligen sovit hela natten från ca 20.40 till 07.00 i morse. Inte behövt lyfta över henne till våran säng. Har inte behövt amma henne en enda gång. SÅ FANTASTISKT! Brösten som var sprängfyllda i morse tyckte inte att det var lika fantastiskt, men jag tyckte att det var sååå fantastiskt. Tyvärr har jag ju vaknat lika ofta som vanligt och legat och lyssnat om Juni andades fortfarande eftersom hon inte vaknat.. och det gjorde hon ju :)
 
Det lustiga är att jag brukar tänka varje kväll att 'Ikväll kanske det händer. Ikväll kanske hon sover hela natten'. Igår tänkte jag aldrig det utan var övertygad om att hon skulle vakna närsomhellst och vara hungrig. Jag var nämligen borta igår kväll och Svea hade inte gett henne gröt på kvällen, och han hade bara fått i henne en halv flaska ersättning. Trodde att hon skulle vakna panikhungrig, men hon vaknade till och med glad imorse. Däremot skyndade jag mig att amma då det hade börjat göra ganska ont. Hoppas bara detta fortsätter så att vi får sova gott allihopa snart. Jag förväntar mig kanske inte att vi ska ha sådan tur inatt igen, men inom kort kanske vi har en bebis som sover nätterna igenom :)

Lära sig krypa

Bilder från igår. Juni 7 månader. 
 
Jag ser ibland att Juni försöker få till det med att ställa sig på knä och börja krypa, men inte riktigt lyckas. Hon blir ofta ganska snabbt missnöjd nu när hon ligger på golvet och jag tror att det hänger ihop med att hon inte kommit på hur hon ska kunna ta sig framåt än. 
 
Något roligt jag såg är att Blondinbella också lade ut liknande bilder igår på sin lilla tjej. Juni och hon är ju lika gamla så det är ju inte så konstigt att de lär sig samma saker också. Började faktiskt inte följa Blondinbella förän jag själv var gravid och när jag visste att hon också var det. Det är ju så roligt och intressant att följa andra som också har barn i ungefär samma ålder. Har ni något bra tips på bra föräldrabloggar eller kanske själv bloggar så får ni gärna lämna en kommentar :)
 
Idag är en bättre dag gällande sömnrutinerna. Jag vaknade före henne i morse vid 06.15 och sen sov hon en kortis vid 9 så jag hann ute med hundarna, och nu har hon precis somnat igen. Har jag tur kanske jag hinner äta lunch i lugn och ro och kanske tillochmed göra något annat om jag är snabb ;)

7 månader!

 
Våran gumma som börjar bli så himla stor. 7 månader idag! ♥ Älskar henne så otroligt mycke!
 
.. Men jag skulle ljuga om jag sa att vi hade haft en perfekt 7-månaders dag. Vi testade ju första kvällen igår med att ge gröt på kvällen för att se om hon håller sig mättare och vaknar mer sällan.. men det fungerade inte inatt iallafall. Hon vaknade första gången vid 00-tiden, sedan vid 03 och till sist vaknade hon tidigt imorse (vet inte exakt när men någon gång mellan 05-06) och ville inte sova mer. Jag försökte ligga kvar i sängen med henne i någon halvdvala men tillslut var jag tvungen att inse att det var dags att stiga upp.
 
Trodde att hon skulle somna som vanligt någon gång mellan 09-10-tiden så jag kunde smita ut med hundarna men trots att hon var trött så insåg jag att hon inte skulle somna. Blev tvungen att klä på henne en babiljon lager med kläder och filtar och lägga henne i vagnen för att ta mig ut och rasta hundarna. Då somnade hon och jag tänkte att hon skulle få fortsätta sova en stund ute i vagnen. Men jag hann bara gå in och hämta babyvakten så hade hon hunnit vakna. Så det blev bara en kort tupplur för henne. Sedan har hon varit vaken nästan hela dagen, bortsett från ytterligare en ganska kort sovstund vid 14-tiden, och hon har varit väldigt grinig och klänging på mig och inte viljat vara själv på golvet långa stunder. GAH, har inte fått någonting gjort. Tror att hon är lite grinig nu för att hon håller på att klura på hur man gör för att ta sig framåt och börja krypa, men inte riktigt lyckas än. Kanske blir hon en gladare bebis snart när hon lyckats klura ut hur man gör :)

Fjun

 
Sedan någon månad tillbaka har jag tappat mycket hår. Det kan ju tyvärr bli så efter att man fött barn. Typiskt då att jag aldrig ens fick känna mig fin i håret som gravid heller. Det blev bara fett, jättestipigt och konstigt. För någon dag sedan märkte jag en massa fjunigt hår i tinningarna så kanske, och förhoppningsvis, är håret jag tappat på väg att växa tillbaka. Tyvärr är det i övrigt supertorrt och dessutom har jag en liten gumma som ständigt är där och sliter i det. Minst en decimeter skulle jag behöva kapa för att det ska bli någorlunda fräscht igen :( 
 
Måste ta tag i att gå till frisören snart. Funderat på att inte bara klippa mig, utan också göra en förändring i färgen. Har ju länge haft min riktiga hårfärg för att slippa gå till frisören och färga det nu när jag haft ett litet barn som jag inte kunnat lämna någon längre stund. Men jag börjar vara riktigt less på att se ut som plain Jane. Kanske skulle lite blondare slingor göra det hela roligare? 

30 veckor - 7-månaders kontroll

Mobilbilder från idag.
 
Gumman är 30 veckor och blir imorgon hela 7 MÅNADER! Därför var det idag dags för en 7-månaders kontroll på BVC. Det var så fint ute idag. Alldeles vitt och solen sken. Däremot var det isande kallt! Måste skaffa bättre vinterkläder till lillgumman nu. Körde dubbla lager med kläder på henne, plus en stickad overall och plus en filt, så hon höll iallafall värmen. Ska beställa en overall nu på en gång.. och en åkpåse. Egentligen är ju en sådan något man skulle kunna önska sig i julklapp, men vi kommer behöva en innan dess om det fortsätter vara så här rackarns kallt. 
 
Innan jag skriver om hur det gick på BVC kan jag ju skriva en liten veckouppdatering om gumman eftersom jag inte hunnit med att göra det i helgen. Hennes humör har varit bra, men precis som förra veckan så har sömnrutinerna inte varit så bra. Vaknar ofta 2-3 ggr/natt plus att hon vaknar mellan 05.00-06.00 och vill stiga upp. Det tär på denna mamma något så ofantligt kan jag lova. Dessutom har rutinerna vid läggdags också varit lite konstiga några kvällar då hon somnat som vanligt vid åtta-snåret, sedan vaknat efter ca en timme och varit hur pigg som helst. Då har hon fått vara uppe med oss ett tag till innan hon somnat om. Känns som att hon sovit lite oroligare och vill veta att vi är i närheten typ. 
 
Nya färdigheter hon lärt sig sedan sist är att vicka med handlederna. Skulle vi stoppa en solfjäder i hennes hand så skulle hon kunna fläkta sig med en den, hehe. Man märker också att hon bara får längre och längre armar och hon greppar tag i allt som hon bara får tag på. Samtidigt blir hon bara rörligare och rörligare på golvet och ibland har hon tagit sig någon centimeter framåt när hon legat på mage. Uj, uj, uj. Dröjer inte länge tills hon blir riktigt farlig på att ta sig fram och få tag på saker på egen hand. Att sitta blir hon också bättre på och nu sitter hon ganska bra utan stöd. Fortfarande något vingligt så man får passa henne eller lägga kuddar runt om så att hon inte får ont när hon tippar.
 
På BVC idag på 7-månaderskontrollen vägde hon 7270 gram, var 65,5 cm lång och hade 43,5 i huvudomfång. Hon följer sin kurva helt perfekt och allt såg superbra ut! Tog upp med sköterskan om att Juni inte vill äta någon annan mat än gröt och frukt (förutom amning och ersättning då) men hon sa att det inte var något att oroa sig för då det kan ta lång tid innan bebisar vill ha annan mat. Ska bara fortsätta som jag gör nu och fortsätta ge henne små smakportioner av annat. 
 
Tog också upp problemet med sömnen och att hon vaknar så ofta nu för tiden. Fick som tips att jag ska testa ge henne gröt på kvällen en stund innan hon ska ammas/få ersättning sista gången innan hon somnar. Då kanske hon håller sig mättare längre. Så från och med ikväll testar vi det och sen ska vi utvärdera hur det gått vid nästa kontroll som blir 22 december :)

All set for december

 
En liten julgarderob har Juni fått. Den består av sockar med olika julmotiv (de med pingviner har hon fått av sin farmor och farfar), röda byxor samt en tomedräkt som Svea köpte till henne igår. Det var den som var det juliga inköpet jag skrivit att vi hade gjort! Hon kommer vara så söt i allt :)
 
Det börjar verkligen kännas nu att det snart är jul. Hela min dag har bestått av juliga aktiviteter. Först var vi på julmarknad och sedan har jag varit på julkortspyssel hos min svärmor med henne, hennes syster och svägerskorna. Tyvärr blev mina kort inte klara så jag får fortsätta någon annan dag. Hade ingen inspiration och har varit så jäkla trött idag.. men det är jag visserligen varje dag. Om tomten läser detta så vill jag att han ska veta att sömn ligger i toppen på min önskelista, hehe ;P
 
Nu måste jag gå i duschen och sen sova. Imorgon ska jag med lillan på BVC på 7-månaderskontroll (hon blir ju det på tisdag) och somvanligt blir det spännande att se hur mycket hon vuxit sedan sist vi var där!

Barnvakt för första gången

Mobilbilder från idag. 
 

Är såå himla nöjd med den här dagen hittills. Vi hade bestämt oss att det var dags att testa ha barnvakt för första gången till Juni för att vänja henne vid att inte vara med oss hela tiden. Tror att det kan vara bra att be om barnvakt ibland även om man (läs: jag) kan få lite dåligt samvete.

 

I morse lämnade vi av henne hos hennes farmor och farfar, och vi åkte och åt hotellfrukost på hotell Aurum. Så himla gott. Åt alldeles, alldeles för mycket men det går ju liksom inte att låta bli. Jag älskar frukost! Sen var vi en kort sväng på stan och jag beställde en ram till en tavla, och så gjorde vi ett till juligt inköp till lillan (som jag såklart ska visa på bloggen). Vi gick också in på systemet för att köpa årets glögg med smak av Earl grey som det ska bli spännande att testa. I vår familj är vi ena riktiga glöggdrickare så den lär snart vara slut, hehe.

 

När vi var på stan kliade det i fingrarna på mig och jag ville ringa och kolla att det gick bra med lillan, men Svea förbjöd mig att göra det. Alltså vilken hönsmamma jag blivit! Efter stan så åkte vi och hämtade henne och självklart hade det gått jättebra att ha hand om henne. Hade inte varit några sura miner och hon hade varit lugn och nöjd hela tiden. Det känns jätteskönt att det gått bra, så att jag vågar ha barnvakt fler gånger. Däremot kommer jag inte ha henne sovandes borta över natten än, men det handlar mest om att hon vaknar så mycket på nätterna just nu så då vill jag inte lämna bort henne.


Rolig post

 
Visst känns det roligt att hämta posten när man får hem något annat än räkningar? Som igår när detta väntade på mig i brevlådan. Ett nytt paket från Goboken i en jättesöt kartong, nya rabattcheckar från Semper och så tidningen Vi föräldrar :) Den sistnämnda tycker jag är den bästa tidningen att läsa som nybliven förälder. Tar upp mycket bra information om amning, bebisars sömn, mat och annat jag gått och funderat på. 
 
Idag har varit en lite jobbigare dag. Har haft lite migränliknande huvudvärk och bara känt mig trött och seg. Lillan har inte sovit på förmiddagen som hon brukar, och hon har inte varit nöjd någon längre stund med att ligga på golvet med sina leksaker. Hon har krävt min uppmärksamhet hela tiden eller viljat stå eller sitta i mitt knä hela dagen. Lite jobbigt en sån dag då man själv mest bara viljat ligga och vila och ta det lugnt pga huvudvärken. Nu har hon sovit en stund iallafall och huvudvärken har äntligen släppt. Svea ska få ta hand om lillan och jag ska få gå och ta en efterlängtad dusch. Har inte tvättat håret på flera, flera dagar! :)

DIY Blöjvagn

 
Fick en fråga på bloggen nyligen om hur vi gjorde den här blöjvagnen som vi gav till Malin på hennes babyshower. Jag och Freddan gjorde ju denna utan att ens se någon istruktionsfilm eller liknande före. Vi freestylade bara, haha :). Vi borde ju ha spelat in en egen film på hur vi gjorde den, men istället får jag försöka förklara med ord hur vi gick till väga.
 
Det som behövs är:
- Ca en förpackning blöjor
- Små genomskinliga gummiband
- En skokartong eller liknande till att göra själva "liggdelen"
- En längre bit kartong/hårdare papp för att göra bågen till vagnen
- Kartong/hårdare papp för att göra bakstycket
- Tejp
- Presentpapper
- Sidenband eller annat fint band/snöre 
 
Vi började med att rulla ihop blöjor och trä runt gummiband för att de skulle hålla ihop. Sedan slog vi in skokartongen med presentpapper både på in- och utsidan så att inte den tråkiga kartongfärgen ska synas. Runt kanten på kartongen tejpade vi med en silvrig tejp för att det skulle bli extra fint, men det är inget man behöver göra. Vi klippte ut en längre rektangulär bit av kartong som skulle fungera som taket/bågen på vagnen, och klädde även in den i presentpapper. Sedan tejpade vi fast liggdelen och bågen. Vi använde ett hårdare papper i blått som blev vagnens bakstycke, men det går även att göra den i kartong och slå in i presentpapper om man hellre vill det. 
När vi tejpat fast bakstycket så började vi fästa fast blöjorna längs med sidorna av vagnen. Vi använde oss av MYCKET tejp för att få fast dem (så klart ska genomskinlig tejp användas så att den syns så lite som möjligt). Man får liksom sätta dit blöjorna en och en och allt efter som tejpa runt hela vagnen för att de ska sitta ordentligt. Sedan gjorde vi samma sak på vagnens tak. När blöjorna satt på plats och det kändes som att de var stabila och satt kvar även fastän vi lyfte i den, så knöt vi ett sidenband runt vagnen för att dölja tejpen. Sedan är det bara att fylla botten av vagnen med ytterligare ett gäng blöjor som en mjuk "liggdel" och sedan lägga i presenterna.
Voilà och klart! :)
 

Kaktus

 
Gillar verkligen trenden med kaktusar. Så fina och lättskötta växter (blommor?). Det är nog seriöst det enda vi kan plantera hemma hos oss också eftersom vi alltid råkar ta död på allt annat i växtväg ;) Inga gröna fingrar i den här familjen iallafall. Trots det har jag idag köpt både en Amaryllis och en Hyacint som jag ska plantera.. vi får väl se hur det går ;P
 
Bodyn med kaktusar på har lillan fått av Sveas moster när hon fortfarande låg inne i tryggt förvar i magen på mig. Den är från Lindex i storlek 68, och nu har den blivit lagom att användas :) Det är faktiskt rätt kul att byta storlek på kläder så att hon får använda det nya vi har. Det tyckte jag däremot inte tidigare när hon var mindre. Då fick jag panik när hon växte ur kläderna och kände bara att jag ville ha henne som en minibebis föralltid. Skönt att det har ändrats och att jag inte får ångest över sånt längre. Hittade en sista pyjamas i samma mönster på Lindex här om dagen i storlek 86 som jag var tvungen att skicka till min systerson. Klart han också ska vara fin i kaktusmönster!
 

Love ya

 
Sitter och äter frukost med Juni-Bug i knät. Ännu en gång skriver jag ett blogginlägg med bara en hand ;) 
 
Idag smids det planer för helgen och hittills har vi planer på att kanske ha barnvakt för första gången till Juni på morgonen/dagen. Vi testar den tiden först eftersom jag tror att det är lättast och bäst att ha hand om henne då. Jag vågar inte ha barnvakt än på kvällen eller över natten än eftersom hon fortfarande är ganska mammig och fortfarande vaknar på natten och vill äta. På söndag blir det en hel del juliga aktiviteter som julkortspyssel och gå på julmarknad. Det ska bli mysigt. 
 
Idag ska jag hämta ut ett paket med några fler grejer till Buggens rum. Vad det är visar jag senare :) Om jag hinner så kommer även tredje och sista delen av förlossningsberättelsen upp på bloggen idag. Vad roligt att ni verkar gilla det jag skrivit hittills. Roligt att se att ni är så många som läser ♥

Förlossningsberättelsen del 2 - Inne på förlossningen

 
Fortsättningen på förlossningsberättelsen. Första delen hittar ni här.
 
Kl. 19.50 Vi har kommit in till förlossningen och en barnmorska visar in oss till ett undersökningsrum. Jag får sätta mig tillrätta i en svart skinnfotölj och de kopplar på mig CTG-elektroder över magen som både mäter barnets puls och mina värkars styrka. Vi får vatten och kaffe och barnmorskan går iväg och lämnar oss själva en stund. Från ett annat rum följer de hur täta mina värkar är, och så klart kommer de nu inte alls lika regelbundet eller lika ofta som de gjorde när vi var hemma. Barnets puls är bra och ligger runt 135 slag i minuten. Barnmorskan kommer tillbaka efter ett tag och meddelar att det är ungefär 8 minuter mellan värkarna men att de ska undersöka mig för att se hur öppen jag är. Det visar sig att jag bara är öppen 2 cm men att livmodertappen är helt utplånad.
 
När hon säger att det bara är 2 centimeter är jag övertygad om att vi kommer bli hemskickade igen eftersom jag hört att det är ungefär fyra centimeter för att man ska få stanna. Men barnmorskan säger iallafall att vi ska få ett BB-rum att vänta i, och när nattpersonalen börjar så ska de sedan ska få undersöka mig igen och då få ta ett beslut om de ska ge mig morfin så att jag kan slappna av eller ta hål på hinnorna så att vattnet går. Hon säger också att undersökningen hon gjort på mig kan göra att värkarna sätter igång ännu mer, och vi kommer inte att bli hemskickade utan det kommer komma ett barn snart (wiiie!). 
 
Kl. 20.39 Vi får komma in till BB-rummet där vi kommer få bo under vår vistelse på sjukhuset. Vi får sängkläder för att bädda sängarna. Svea får bädda då jag har för ont och vill inte röra mig. Precis som barnmorskan sa så börjar värkarna kännas ännu mer nu efter undersökningen och de börjar göra riktigt ordentligt jävla ont. Mellan värkarna sms:ar jag till min syster, som väntar hemma hos oss, att vi får stanna på sjukhuset så att hon vet att vi inte kommer komma hem inatt. Meddelar också kompisarna via snapchat att vi nu är inne på BB.
 
Tiden sniglar sig fram och jag kramar Sveas hand krampaktigt vid varje värk medans han påminner mig om att andas och hjälper mig igenom varje värk med lugnande ord om att värken snart kommer vara över. Jag frågar honom hela tiden om nattpersonalen inte kommer nån gång och klagar på att det gör ont. Han försöker peppa mig, bjuda mig på godis och säger att nattpersonalen snart kommer och att jag då ska få lustgas och smärtlindring och att det kommer att bli bättre då. 
 
Kl. 22.10 Efter en tid, som känts som en evighet, kommer nattpersonalen och presenterar sig, och vi får följa med dem från vårt BB-rum och in i förlossningssalen. Där inne får jag så kallade arbetskläder att ta på mig (sjukhusrock) och hon som kommer vara min barnmorska under förlossningen kopplar på nytt på mig elektoder för hjärtljud och värkar. Hon sätter en kanyl på ovansidan av min hand. Det stramar i huden på handen och jag frågar om det ska göra så ont att ha kanylen där, och får till svar att det är normalt. Aj. Efter att vi kommit in till förlossningssalen så berättar vi ganska snabbt att jag kommer vilja ha ryggmärgsbedövning (EDA) och barnmorskan säger att hon ska kontakta narkosläkaren om det eftersom det kan dröja tills han har möjlighet att komma.
 
De kopplar på lustgas/syrgas på 50/50 och barnmorskan visar mig hur jag ska använda den. 
- Börja andas i masken precis när värken kommer eller helst innan den kommer. Ta minst 6-7 andetag i masken men helst fler, och sluta sedan på toppen av värken.
Det tog ett tag innan jag fick in tekniken. Först trodde jag att jag skulle andas med näsan men då hjälper det ju inte alls, haha. Djupa andetag med munnen ska det ju vara. Så här i efterhand kan jag inte svara på om jag tycker att lustgasen hjälpte mot smärtan speciellt mycket. Upplever mer att det var som en distraktion eftersom att man vid varje värk istället blir upptagen med att tänka på att man ska andas i masken och så vidare. Upplevde heller aldrig att jag blev "full" eller fnittrig som andra säger att de blivit. Dessutom var det rätt svårt att ta lustgasen före en värk eftersom man aldrig riktigt vet när den kommer. För att lustgasen ska fungera optimalt ska den ju tas innan värken kommer och att man ska hinna ta ett visst antal andetag av den för att den ska kunna klyva toppen av värken. Mina värkar stegrades så jäkla snabbt så tog jag lustgasen när värken redan börjat så var det liksom redan för sent. Det lustiga med lustgasen (hehe) var att rösten blev helt mörk och annorlunda när man tagit den. 
 
Kl. 22.40 Efter att ha blivit undersökt så har det fortfarande inte hänt speciellt mycket och jag har inte öppnat mig mycket mer. Därför blir det nu bestämt att vi ska ta hål på hinnorna så att vattnet går och så att förlossningen kan komma igång mer. Barnmorskan tar fram instrumentet för att ta hål, och hon berättar att hinnorna ska tas hål på när jag har värk eftersom hinnorna ska vara spända när det görs. När värken kommer andas jag djupt in lustgasen, barnmorskan tar hål på hinnorna och det börjar forsa vatten. Det här är en av de få gångerna som jag verkligen kände av lustgasen för här börjar hela rummet fyllas av ett märkligt surrande ljud (svårt att förklara hur det lät) och allt händer liksom i ultrarapid. Jag tror att S ser på mig hur påverkad jag blir av lustgasen så han säger åt mig att ta djupa andetag utanför masken så att effekten ska försvinna snabbare.
 
Kl 23.10 När att vattnet gått känns det som att jag kissar varje gång jag får värk eftersom det fortsätter sippra ut vatten och värkarna börjas kännas ännu mer. Det känns speciellt mycket i nedre delen av ryggen och jag får in värmekuddar att ha i ryggslutet. Barnmorskan frågar om jag skulle vilja testa tens som smärtlindring, och jag tackar ja till det eftersom jag känner att jag inte har något att förlora på att testa. Hon hämtar en tensapparat och medans jag sitter upp fäster hon elektroder på min rygg och slår igång apparaten. Till en början upplever jag att den lindrar värkarna en liten stund men efter bara en liten stund så gör den istället så att värkarna förstärks och det blir outhärdligt att ha igång apparaten. Jag får smått panik och ber Svea att stänga av den vilket han gör. 
 
Nu börjar jag ha så pass ont att jag mest av allt bara vill ligga ner med värmekuddar i ryggslutet och ta det lugnt. Barnmorskan fäster en skalpelektrod på barnets huvud för att kunna hålla koll på pulsen. Detta eftersom att det är mycket störningar på CTG-elektroderna som sitter runt min mage. Istället för att ta upp barnets puls så fångar den ibland upp min puls eller ingen puls alls. Skalpelektroden lossnar flera gånger så först tredje gången gillt sitter den kvar där den ska. Med jämna mellanrum blir jag undersökt hur öppen jag är, och det har gått lite framåt, men inte mycket. Barnmorskan tror därför att det är en bra idé att jag får epiduralen (ryggmärksbedövningen) så att jag kan slappna av och bli mindre spänd och på så sätt få igång värkarbetet bättre. De har sedan tidigare ringt efter narkosläkaren men han var upptagen och har därför inte kunnat komma direkt. 
 
Kl. 00.22 Äntligen kommer narkosläkaren in och presenterar sig och ska ge mig epiduralen. Jag kan knappt med att hälsa på honom för att jag har sådana onda värkar, men jag hör barnmorskan säga till honom att det blir bra att jag får den eftersom jag är så spänd. Jag får nu sätta mig på sängkanten, kuta rygg och hålla runt Sveas axlar. Precis som på bilden nedan så säger läkaren åt mig att jag måste vara helt stilla och att jag inte ens får röra mig om jag får en värk. Det är inte det lättaste att vara stilla och det här är första gången jag verkligen känner att jag måste skrika. Jag trycker masken med lustgas över ansiktet och skriker in i den, samtidigt som jag gräver in naglarna i Sveas axel. Tur att han hade en tjock tröja på sig för annars hade det gått hål i hans hud.
 
Bild lånad från Mama's lista på ovärdiga saker som händer under en förlossning. Hela listan kan ni läsa här.
 
Jag ser aldrig den långa nålen de för in i ryggen på mig när jag får bedövningen och det gör inte Svea heller. Kanske var det tur eftersom de som sett den säger att den är enorm? Jag känner inte sticket när bedövningen läggs, men jag vet inte om det beror på att den kraftiga värksmärtan maskerar den. Numera är det iallafall fäst en lång, tunn slang i min rygg så att jag även ska kunna få påfyllning av bedövning vid ett senare tillfälle. När värken ebbar ut inser jag hur hårt grepp jag tagit om Sveas axel och jag säger förlåt och ber honom kolla om han fått några märken. Han försäkrar mig om att det är lugnt och fortsätter hålla mig i mig och säga lugna, tröstande saker. Jag får lägga mig ner igen och narkosläkaren berättar för mig att bedövningen kan ge mig klåda, men att jag inte kommer att märka av det eller tänka på det (pga värkarna). Kommer ihåg att jag tyckte att det var komiskt att det skulle kunna orsaka klåda eftersom det inte skulle kunna bli så mycket värre än det redan var. Några dagar innan förlossningen drabbades jag ju av (vad jag tror men aldrig fått bekräftat till 100% av läkare) PUPPP. En allergiliknande klåda som i sällsynta fall drabbar gravida. Har skrivit mer om det här
 
Efter ca en kvart kommer narkosläkaren tillbaka. Han tar en isbit och för den upp och ner efter mina ben och upp på sidan av magen för att kolla när jag börjar känna kylan, och på så sätt kunna avgöra om bedövningen tagit som den ska. Det bedömer han att den har, men han säger också att bedövningen endast hjälper mot smärtan jag har i ryggen och att det inte går att göra något åt trycket jag känner nedåt. 
 
Min upplevelse av att ta epiduralen var att värkarna fortfarande gjorde ont, men att smärtan var mer hanterbar. Jag hade inte längre panikont så att jag ville skrika, och jag kunde slappna av mer i kroppen. Jag upplevde inte heller att den stoppade upp värkarbetet utan snarare tvärtom. Den gjorde mig mer avslappnad så att jag öppnade mig mer. Om jag får fler barn så kommer jag absolut att ta epiduralen igen! Jag vet inte hur bra jag hanterat förlossningen om jag inte tagit den.
 
Tar lustgas like a boss. Bild på mig efter att jag tagit epiduralen. Jag orkar prata med Svea mellan värkarna, äta några godisbitar och ta några skämtbilder på när jag gör tummen upp. Låter även Svea på skoj få testa lustgasen.
 
Efter jag fått ryggmärgsbedövningen tar jag värk efter värk liggandes i sängen. Då och då kommer personalen och undersöker hur öppen jag är. Lägger aldrig några siffror på minnet, mer än att de säger att det nu går framåt bra och att jag öppnar mig mer och mer. 
 
Kl. 03.00 Nu kommer en ny barnmorska in i rummet och presenterar sig. Hon är barnmorskestudent och hon och den ordinarie barnmorskan är det som tillsammans kommer hjälpa mig genom resten av förlossningen. Den nya barnmorskan frågar mig om jag vill sätta mig en stund på en pilatesboll och jag säger att jag kan försöka, men när jag sätter mig upp på sängen och lägger benen utanför sängkanten så känns det bara obehagligt och jag säger att jag inte känner mig bekväm med det. Istället får jag testa stå på knä en stund i sängen men blir då så pass illamående att jag blir tvungen att kräkas. Jag får återgå till att lägga mig på sidan. 
 
Det börjar trycka på ordentligt nedåt och jag säger till barnmorskorna att det känns som att jag vill bajsa. Barnmorskan som varit med oss sedan start säger att det är någonting bra eftersom att det betyder att bebisen är på väg ner och att det snart är dags för att börja krysta. Hon frågar mig om jag känner mig rädd för att bajsa på mig, och jag erkänner att jag är det. 
- Lena, vill du höra en hemlighet, säger hon till mig. Hon lutar sig framåt och säger tyst: Det gör ALLA!
Huruvida jag gjorde det eller inte har jag ingen aning om. Har frågat Svea som var med under hela förloppet och han vet inte heller. Jag bryr mig inte, och inte han heller. I det här skedet är det enda man tänker på att man vill att det ska vara över.
 
Kl. 04.00 Barnmorskestudenten undersöker mig på nytt och konstaterar att jag är helt öppen och att barnet ligger precis innanför och att det är dags för mig att försöka börja krysta. Jag ligger fortfarande på sida då jag sagt att jag vill försöka föda i den positionen. Barnmorskorna får nu guida mig hur jag ska göra när jag får en värk. Jag ska ta ett djupt andetag och sedan trycka på så mycket jag orkar. Sedan får jag släppa ut luften och har jag fortfarande värk så ska jag ta ett nytt djupt andetag och fortsätta trycka på. Det tar ett tag innan jag får in tekniken. Jag tar i allt jag kan och de säger till mig att de kan se bebisens huvud när jag krystar, men så fort värken avtar så åker det liksom tillbaka. Jag blir jättetrött och försöker slappna av mellan varje värk även fast det gör helvetiskt ont. Mellan två värkar somnar jag tillochmed till i en millisekund. Jag rycker till och tittar upp på personalens ansikten. 
-Oj, får jag fram. 
Jag börjar vara riktigt trött och slut, och barnmorskorna tar beslutet att det är bättre att jag ställer mig på knä istället för att hjälpa tyngdlagen på traven. För mig känns det som en omöjlighet att få mig upp på knästående eftersom att det verkligen känns som att barnets huvud är på väg ut. Barnmorskorna säger att de hjälper mig och på något sätt får de mig upp stående på knä framåtlutad mot den upphöjda huvudänden. Svea står framför mig och håller i mig såsom han gjort under hela förlossningen.
-Släpp mig inte! har jag beordrat honom.
 
Så utelämnande position när man har hela personalen bakom sig, men i det här skedet kunde jag inte bry mig mindre. Jag ville bara att barnet skulle ut.. och det NU! Jag svettas ordentligt, blir serverad glas efter glas av fruktjuice för att få i mig vätska och mer energi. Personalen blir tvugna att öppna fönster för att få in kall luft och kyla ner mig. De blöter också en trasa med kallt vatten för att lägga på mitt huvud. 
- Den är inte ens kall, klagar jag och Svea blir tvungen att intyga att trasan var blött med iskallt vatten. Jag känner ingenting av den blöta trasan eller den kyliga luften som kommer genom fönstret utan flåsar som en galning och fortsätter klaga på att jag är varm och hur ont det gör. Kroppen har tagit över mer och mer och man tänker inte längre på hur eller att man krystar. Man bara gör det.
Jag hör hur den ena barnmorskan lugnande säger att barnet har bra puls och hon stryker mig över ryggen, vilket känns skönt och lugnande. 
 
Kl. 04.55 Tillslut, efter en helvetisk värk, är huvudet ute och efter det var det enkelt att ta den sista värken för att hela barnet ska komma ut. Jag drar en lättnades suck och jag känner verkligen att smärtan är över. Eftersom jag har ryggen emot så ser jag inte så mycket av barnet men vänder på huvudet och får se en skymt av det lilla barnets rygg och mörkt hår. Sedan hör jag även ett litet skrik. Jag frågar ivrigt vad det är för kön, och barnmorskorna som är upptagna med att inspektera att allt är okej säger roade:
- Nu är det någon som är nyfiken. 
Efter en stund håller de upp barnet bakom mig rygg så att Svea kan se, och de säger att vi har fått en flicka! 
Det är en flicka, upprepar jag till Svea och vi pussar och kramar varandra. Sedan får jag hjälp av barnmorskorna igen att vända mig på rygg. Jag får hjälp att lyfta på benet över barnet och navelsträng för att komma runt och Svea får en sax för att klippa av navelsträngen. 
Trots att han var så lugn inför mig under förlossningen så var han trots allt nervös, för han säger att han har svårt att komma ihåg just det här ögonblicket, och jag kan ångra lite att vi inte bad dem fotografera när han klippte av navelsträngen. När den är av får jag henne på mitt bröst och jag är världens lyckligaste människa ♥
 
Visar den här bilden trots att jag inte var mitt allra vackraste jag precis efter förlossningen. Men jag bjuder på det. Svettig, gravidsvullen och tröttare än jag någonsin varit tidigare - men så fullkomligt lycklig.
 
Fortsättning följer...

Bebismys

 
Idag har jag och Juni haft besök av bebisarna Nike och William och deras mammor Ida och Nathalie. Den här bilden är däremot tagen förra veckan då vi var hemma hos Nathalie. Juni har som vanligt bara en socke på sig, hihi. Det var trevligt att få sällskap. Även fast jag tycker om att vara föräldraledig så kan det ju kännas ganska ensamt och ostimulerande vissa dagar.. kan ni hålla med? 
 
Hoppas förresten ni tyckte om att läsa första delen av förlossningsberättelsen. Andra delen kommer upp lite senare idag :) 

Förlossningsberättelsen del 1 - värkarna startar

 

Jag var i slutet av vecka 37 och hade lite mer än två veckor kvar till beräknat förlossningsdatum. Min syster och hennes lilla son på sex månader hade kommit på besök från Stockholm och skulle hjälpa mig att laga matlådor och fixa med annat som skulle hinna göras innan bebisen anlände. Det visade sig vara mycket praktiskt att få besök av en annan bebis hemma innan vi själva skulle få hem vårt barn eftersom min systerson, lilla U, fick testa alla våra införskaffade bebisprylar. Bland annat fick han sova i den nya spjälsängen, provbyta blöja på skötbädden osv. Detta gjorde att vi insåg vad vi saknade och vad vi skulle behöva köpa hem.

 

Jag och min syster hade, under veckan som hon var och hälsade på, planer på att åka upp till Kalix och hälsa på våra föräldrar. Är det en bra idé att få sovgäster och dessutom packa in sig i en bil och åka 20 mil upp till Kalix så nära inpå beräknad förlossning?, kan man ju fråga sig.

-Absolut! tänkte jag, jag är ju förstagångsföderska och kommer ju gå över tiden...

 

Tur var det iallafall att vi bestämde oss för att inte åka till Kalix, för den 23:e April (dagen då vi egentligen tänkt åka dit) så började det:

 

Vi satt allihopa (jag, sambon, min syster Anna och hennes lilla U) runt köksbordet och åt frukost.
Klockan var nog kring 11 och vi hade tagit en lång sovmorgon. Jag var hormonell, gråtfärdig och på sjukt dåligt humör. Jag antar att det kan bli så när vågen står på +20 kilo, man är höggravid, har svårt att röra sig och har ömma fötter som svällt upp så mycket att de mer ser ut att tillhöra elefantmannen. Då känner jag dessutom att jag börjar få ont i magen.

Förvärkar, tänker jag.

Jag tar mitt dåliga humör och min telefon med mig och går ut och sätter mig ute på bron, som jag alltid gör när jag behöver samla tankarna. Jag satte mig och pillade med telefonen och väntade på att värkarna skulle ge med sig. Jag ville ju bara att de skulle avta så att jag skulle kunna gå tillbaka in och göra lite nytta. Det här med att man behöver vila när man är höggravid var något jag aldrig riktigt hade förstått mig på. Nej, nej. Jag hade ju en massa städning att göra, dörrar som skulle målas om och annat som promt skulle vara klart innan bebisen skulle komma. Inte konstigt att jag hade högt blodtryck där på slutet.

 

Efter en stund kommer Svea (sambon) ut för att titta till hur det är med mig och jag föreslår att vi ska ta en promenad med hundarna. Under promenaden blir jag tvungen att stanna till då och då när jag får en värk.

- Väldans vad kraftiga förvärkar det här är, tänker jag men börjar mer och mer inse att värkarna inte avtar och att de känns annorlunda från när jag tidigare haft förvärkar. Förut har jag mer haft en ihållande värk hela tiden medans detta är en kraftigare värk som kommer och går. När vi kommer tillbaka från promenaden bestämmer jag mig för att det nog kan vara skönt att ta en varm dusch och att detta kanske kan göra att värken avtar. När jag tagit av mig kläderna och sätter mig på toaletten så inser jag att slemproppen har lossnat. Alltså usch! 'Slempropp' delar nog förstaplatsen med 'framfall' på äckliga ord jag vet, men iallafall så hade den nu lossnat. Slemproppen behöver ju inte vara något tecken på att förlossningen är igång, utan det kan fortfarande vara flera veckor kvar till förlossningen efter att den lossnat och därför tänkte jag att det nog fortfarande var en chans att värkarna jag kände kanske skulle avta. Jag duschar varmt men värkarna avtar inte utan tilltar snarare i styrka.

 

Eftersom jag är i chock och fortfarande i förnekelse över att det dragit igång, så är det tur att min syster är på plats och som kan berätta för mig att det nog faktiskt är bebis på G. Hon tipsar mig om att ladda ner värkappen för att klocka hur täta värkarna är och hur länge de håller i sig. Jag får nu användning för pilatesbollen jag köpt, och när jag sitter på den och gungar så känns det bättre än om jag bara skulle sitta stilla på en stol eller ligga ner. Jag håller koll på värkarna med hjälp av appen och de kommer med allt mellan 3-6 minuters mellanrum och håller i sig allt mellan 20-50 sekunder. Jag skickar sambon och Anna på uppdrag med att packa BB-väskan som vi såklart inte varit smarta nog att förbereda (vill tipsa ALLA att förbereda detta INNAN värkarna drar igång). Mellan värkarna hinner jag själv packa necessär, äta lite mat och bebismysa med lilla U. Tänk att vi snart också kommer ha våran egen bebis här!

 

Svea och U myser i soffan.
 
Skickade på snapchat till kompisarna att BB-väskan var packad och att jag hade värkar. Haha, tittar man lite mer noggrant ser man att lilla U gör "rocktecknet" med handen. Tur att någon av oss är taggad ;)
 
 
Nu när jag förstått att värkarna jag känner faktiskt är riktiga förlossningsvärkar så känner jag ungefär som på bilden nedan som jag lånat från en lista jag hittade på mama.nu (11 ovärdiga saker som händer under en förlossning). Ni hittar hela listan här :)
 
 
Hahaha ;)
 

Efter inrådan av min syster ringer jag till förlossningen och meddelar att jag har värkar och kommer komma in till dem idag.

- Ja absolut, säger en väldigt glad sköterska. Kom in nääär du vill. Jag lämnar en lapp här att Lena Kronvald kommer in idag! säger hon. Jag tackar och lägger på. Skönt att föda i Skellefteå och inte i en större stad där de i princip inte vill att man ska komma in förrän det är dags att krysta (?). Iallafall vad man har hört. 

 
Under dagen har värkarna blivit starkare och tätare och vid 17-18-tiden är det hyffsat tätt mellan värkarna - oftast mellan 2 minuter till 4 minuter och de håller i sig lite drygt en halv minut varje gång. Jag uthärdar dem genom att krama hårt om någonting och klockar dem varje gång med värkappen. Det blir som terapi att se klockan i appen som tickar. När jag såg sekunderna gå förbi så blir det lättare att få en tidsuppfattning om när värken kommer försvinna igen. När de första vidriga 20 sekunderna av en värk är över behöver man bara hålla ut lite, lite till.  Vi äter middag (eller jag försöker iallafall få i mig mat mellan värkarna) och bestämmer oss sedan för att åka in till förlossningen så att de iallafall får kolla mig och se hur det ser ut. I bilen på vägen in har vi radion på låg volym. Många säger att de lyssnar på musik och kommer ihåg vilka låtar som spelades på vägen till förlossningen. Vi lyssnade på finalmatchen i hockey mellan Skellefteå AIK och Växjö, men det var svårt att koncentrera sig på vad som sades :P

 

Omkring kl. 19.40 går vi in genom dörren till förlossningen.

 
Skarpt läge. Framme vid dörren till förlossningen. När jag använder den där dörren nästa gång är det för att jag går därifrån med ett litet barn. VÅRAT barn <3
 
Fortsättning följer...
 

Pepparkakspyjamas

 
Första juliga köpet jag gort i år är såklart till lillan! Denna juliga pyjamas från Lindex var för söt för att inte få komma med oss hem. Inatt var premiärnatten som vi använde den och den ska användas typ ända fram till jul ;) Kommer vara helt urtvättad när december är över, hehehe. Ni hittar den här.
 
Senare idag kommer första delen av förlossningsberättelsen upp här på bloggen! Jag har nu äntligen färdigställt allt med bilder och läst upp allt till sambon för att han ska godkänna det. Kan säga att det var tur att jag skrev ner den så fort efter förlossningen, för nu när jag tittar tillbaka på det så kan det vara rätt svårt att komma ihåg hur allting i detalj gick till. Hoppas ni ser fram emot att läsa den lika mycket som jag ser fram emot att publicera den :)

Drama queen

 
God morgon. Älskar hur lillan ser så dramatisk ut på den här bilden. Min lilla drama queen. Fast jag hoppas innerligt att hon inte blir en sådan. Är det något jag ogillar så är det drama. Iallafall om det handlar om mitt eget liv.. gäller det Paradise hotel eller andra tv-program så får det gärna vara mycket drama, hehe.
 
På tal om det så måste jag kolla ikapp PH i veckan, och så är det en hel del som behöver göras hemma. Städning, byte av sängkläder och så blir det att ta hand om tvättberget som är rekordhögt just nu. Sedan lillan börjat äta annat än bröstmjölk, och nu dessutom vägrar ha haklapp på sig blir det en hel del kladd på kläder. Måste kanske köpa ett sånt där ätförkläde hon får ta på sig när det är dags för matning, annars kommer vi ju måste byta kläder efter varje matning. 

Egentid

 
När Buggen sover dansar mamman på bordet? Nääärå, inte riktigt. Men jag njuter av lite egentid i form av en tidning och lite choklad. Idag har J-Bugg sovit gott och jag har fått ganska mycket tid för mig själv. Borde kanske ha städat hela huset och gjort någon nytta eftersom att vårat hus ser ut som ett kaos och att en tornado dragit fram. Men jag ooorkade verkligen inte ta tag i det. Får bli imorgon istället :) Vad gör ni med eran egentid?
 
Nu ska jag ta och packa in Juni och migsjälv i bilen och åka till Malin för lite mysigt häng.

Mad world

 
Har fått en ny mössa av min älskling.. Tack så mycket! Kan behövas efter alla mina mössor du snott av mig ;) Den kommer från Svea och jag diggar den, speciellt mycket eftersom att den har en tofs! Tog lite bilder ute häromdagen när det var frostigt och fint ute. Lillan fick också vara med på några bilder så ni ska få se dem snart också.
 
------
 
Känner mig helt ur gängorna idag och har svårt att känna någon glädje efter vad som hänt i Paris igår. Har alltid sett på Paris lite som en drömstad och det har länge varit en önskan att åka dit. Måste erkänna att det inte känns lika drömlikt längre utan mer som en riktigt hemsk mardröm. Jag vet att det här också är sådant som hänt och händer på andra delar av världen också, och det är lika jävla vidrigt illa. Världen är galen, och hatet och terrorismen måste få ett stopp :'(
 

Paris

 
Vaknade upp nöjd över att lillan sovit bra inatt, men min glädje varade inte länge när jag tittade på telefonen. Mycket har hänt medans vi sov. Det första jag möts av är bild efter bild efter bild efter bild på mitt instagramflöde med franska flaggor och eiffeltorn på, alla följdes med texten Pray for Paris
 
Har suttit klistrad vid nyhetsmorgon sedan dess och gör det fortfarande. Känner mig bara så ledsen idag och jag förstår inte hur man medvetet kan vilja skada andra människor på det här sättet. Kommer. aldrig. förstå.

29 veckor - No socks!

 
De här bilderna är så mycket hon. Sockarna får aldrig sitta på någon längre stund och får hon tag i dem så ska de in i munnen :D
 
Idag är hon 29 veckor (6 månader och 3 veckor) och jag ska berätta om vad som hänt sedan förra veckouppdateringen. 
 

Humöret har i veckan varit ganska bra. Hon har inte varit riktigt lika glad eller skrattat lika mycket som hon gjorde förra veckan, utan hon har varit ganska neutral. Varken jätteglad eller jättegrinig.. förutom igår som hon som sagt var ganska grinig mer eller mindre hela dagen. Jag undrar om det inte kan vara tänderna som är på gång ändå. Känns som att hon börjat tugga mer på sina egna händer igen, och igår ville hon tugga på mina fingrar hela tiden. Det syns dock inga bulor i munnen på henne än och hon dreglar inte heller. Vi får väl se.. annars kan det ju bara ha varit en sådan dag igår.

 

Inget utvecklingssprång ska det ju vara heller för det ska ju infalla först någon gång vid vecka 34 har jag för mig. Däremot står det i 'Växa och upptäcka världen' att bebisar runt vecka 29-30 kan vara lite extra klängiga för att de lär sig vad avstånd är och lär sig att mamma/pappa kan gå iväg och lämna dem. Vi får väl se om hon kommer vara extra klängig framöver.

 

Sömnen och rutinerna har varit lite konstiga senaste tiden. Känns som att det varit konstiga ända sedan vi bytte till vintertid, fast att det blivit värre senaste veckorna. Hon vaknar oftare på natten och vill amma eller typ ha tröst. Förut vaknade hon bara en gång vid kl. 3 eller 4 och åt och somnade om. Nu vaknar hon vid 12 på natten, sedan vid 2-3 och sen vaknar hon också svintidigt vid 5 varje morgon och vill stiga upp. Det vill såklart inte jag så jag försöker ligga kvar och försöker ge henne snutten att leka med så att jag kan sova en stund till. Lyckas jag somna om så brukar hon också somna om och sova en stund till eller kan iallafall sysselsätta sig själv en stund, tack och lov.

 

Som jag skrivit tidigare så kan gumman inte åla eller krypa än, men hon har ändå lyckats komma på ett sätt att ta sig framåt.. en bit iallafall. Jag har ju berättat att hon snurrar omkring på mage på golvet och nu snurrar hon runt varv efter varv och tar sig på så sätt en bit på mage. Hon har gjort så nu flera gånger för att nå saker som hon från början, när vi lade ner henne, inte skulle ha nått egentligen. Häftigt att se hur hon blir mer och mer rörlig och att hon kommer på mer och mer saker.

 


Hmm.. vad kan jag mer berätta? Jo, Något jag också kan avslöja är att förlossningsberättelsen nu äntligen ligger under utkast i bloggen och näst intill klara (ska bara be sambon kolla igenom det så jag inte glömt någon detalj)! Jag vet ju att det är flera av er som är sugna på att läsa den, och jag är så spänd och det ska bli så roligt att få dela med mig av den till er :) Haha, kan ju vara dags nu drygt sex och en halv månad efter förlossningen ;) Den kommer upp under nästa vecka uppdelad i flera delar!


Gla' fredag!

 
God fredagsmorgon önskar vi till dig som läser! Eh oj, upptäckte precis att det är fredag den 13:e så jag hoppas inte på några större missöden idag. Planerna för dagen är att jag och Buggen ska åka och handla inför fredagsmyset och helgen, hoppas bara att hon är en gladare bebis idag än vad hon var igår! Ska också lämna av en jacka som jag sålt. Känns bra för själen att rensa ut och sälja av lite grejer. Har så mycket gamla kläder och skor som jag inte använder längre. Ska göra ett ryck här någon dag och sälja ännu mer saker, och det jag inte blir av med ska jag skänka bort istället.
 
Vad mer? Jo, idag blir min lilla skatt 29 veckor och en liten veckouppdatering kommer upp lite senare :) Ha en jättefin fredag och helg <3

Grinigt

 
Som rubriken kanske avslöjar så har det varit grinigt idag. Inte viljat vara på golvet, inte viljat äta gröt.. har inte viljat äta någon mat utan har bara viljat amma. Antar att det kommer sådana här dagar ibland och ibland har man ingen aning om vad som är fel heller. Har sett efter om det kan vara tänder, men det syns fortfarande ingenting. 
 
Nu sover hon iallafall, lilla pyret, och jag får lite lugn och ro. Har insett att jag måste göra någon förändring för att jag inte ska känna mig så trött hela tiden och för att jag ska orka med livet. Antingen måste jag börja sova på dagarna fastän jag haaatar det eller börja dricka en massa mer kaffe och energidrycker. Fast mest trolig måste jag börja med det tråkigaste alternativet av dem alla, det vill säga att gå och lägga mig tidigare på kvällarna. 

Mitt ♥

 
Mitt hjärta ♥
 
Tur att jag har henne, och tur att sambon var tvungen att byta till att jobba dag i veckan. Hatar hans nattveckor, även om det senaste tiden varit enkelt att vara hemma själv med lillan på kvällen då hon har varit lugn och snäll och sovit bra. Men jag tycker det är skönt att slippa vara ensam på kvällarna. Känns som att novembermörkret är lite extra mörkt just nu. Längtar till jul men vill samtidigt att tiden ska stå stilla en stund. 
 
Nu måste jag gå och mata och natta lillan och sen se Bonde söker fru.. jag har en kvart på mig att mata och söva om jag ska hinna ;) annars finns det ju också på play :)

28 veckor - Veckouppdatering och bajssnack

 
 
28 veckor - det vill säga 6 månader och två veckor har lillgumman hunnit med att bli, och jag är ännu en gång aningen sen med veckouppdateringen eftersom det är på fredagar vi firar ny vecka, men här kommer den iallafall.
 
Förra veckan började vi testa ge mjölkersättning till henne eftersom hon än så länge inte viljat ha välling, och just för att det inte bara ska vara jag som kan natta henne. Vi gav henne NAN och det gick verkligen över förväntan. Hon drack det direkt utan att vi behövde fuska och blanda det med bröstmjölk. Hon kunde somna hos pappan flera kvällar och jag säger bara 'äntligen!'. Nu behöver jag förhoppningsvis inte känna mig så låst. Så skönt!
 
Hon har varit så himla glad i veckan och skrattat åt allt och ingenting. Speciellt åt hundarna som tydligen varit himla roliga (?). Hon ligger mycket på mage på golvet och hon har blivit så snabb på att vrida sig åt olika håll på mage. Hon kan ligga vänd med huvudet mot mig och tittar jag bort en sekund så kan hon sedan ligga vänd bort från mig. Att börja åla framåt kan inte vara allt för långt bort. Jag försöker träna på att hon ska sitta på golvet också, och hon sitter väl, fast inte sådär upprätt utan blir mer som en liten säck på golvet, om ni fattar. Hon är ganska ostadig också så man måste hålla koll så att hon inte tippar omkull. Ska jag vara ärlig så känner jag mig ibland lite stressad över att hon inte kan sitta ordentligt än, även fast jag vet att det egentligen räknas som tidigt att kunna det vid 6-månaders ålder, och att det vanligen händer vid 7-8 månader.
 
Nu börjar hon få mer hår uppe på huvudet. Hon har ju alltid bara haft sin "gubbkrans" med hår som löpt nere i nacken från öra till öra. Nu ser man att fjunen uppe på hjässan blivit längre, men det är så himla fjunigt och ljust än så det syns bara om man är nära. Som jag skrivit tidigare så har vi börjat byta ut kläderna i storlek 62 till 68. Byxorna i 62 känns aningens korta och de minsta bodysarna i storlek 62 har vi fått rensa bort. 
 
Sedan vill jag prata lite om bajs också. Jag lovade när jag blev mamma att inte prata så mycket om sådant, men löften är väl till för att brytas? ;) Ni som är känsliga kan därför sluta läsa nu! :)
Kanske inte det mest intressanta att läsa om heller?.. men jag skriver om det här för att jag själv ska kunna komma ihåg när saker och ting hände och kan vara bra att kunna gå tillbaka i arkivet och kolla om jag någon gång skulle få barn igen. Nu verkar det iallafall som att hennes mage ställt om sig helt till att äta vanlig mat, och det här är den första veckan som lillans bajs har blivit som "vanligt" bajs, och med det menar jag att det är fastare i konsistensen och ser ut ungefär som vilken människas bajs som helst. Alltså fy, jag märker själv när jag skriver det här att det är svårt att få det att inte låta så äckligt, men som sagt: läs på egen risk. I början trodde jag att jag skulle tycka att det här var det äckligaste jag varit med om, men jag tycker att det är lättare att byta dessa blöjor nu när bajset är fast och mindre kladdigt. Det värsta var när magen höll på att ställa om sig till vanlig mat och hon bara bajsade var 3-4 dag. När det väl kom var det som en bomb hade exploderat och det var all over the place. Självklart hände det dessutom alltid när jag var själv med henne hemma så jag var såklart tvungen att byta alla dessa kaos-blöjor själv. Haha. Slut på bajssnacket.. hoppas ni inte blev allt för äcklade :)

Vi vet vad ni gjorde på alla hjärtans dag ;)

 
När jag slog upp Coops reklamblad igår så fick jag syn på detta. De erbjuder alltså gratis blöjor i ett helt år om man föder barn nu på lördag den 14/11 (dvs 9 månader efter alla hjärtans dag). Haha. Faktiskt himla roligt. Är ni som läser gravida och beräknade här i dagarna så tycker jag att ni ska försöka pricka in det här datumet ;) Värt med blöjor i ett helt år!
 

Bebisshopping

 
Kom på att jag ju glömt att visa er de senaste bebiskläderna jag köpt till Buggen. Hon börjar ju mer och mer gå över till kläder i storlek 68 och då är det ju dags att fylla på i garderoben igen med större storlekar.. Inte mig emot, hehe :)
 
Köpte ett par vinröda tights och ett par vantar från Newbie, Kappahl. Lindex hade rea så jag passade på att köpa en tröja med tvättbjörn på och ett par söta byxor till med volang på rumpan. Hon har redan ett par likadana fast i rosa, och de är ju så sött med volang på små blöjrumpor. De rosa kängorna kunde jag inte motstå att köpa heller även fast de är alldeles för stora på henne än. Ibland kan man inte låta bli, och speciellt inte när det handlar om att köpa söta barnkläder! ;)

Mer barnrumsbilder

 
I helgen fortsatte jag inreda i Junis rum. Dålig kvalitet på bilderna, men som ni ser så har jag flyttat dit en byrå, ställt dit några bilder, förvaringslådan för nappar och hängt upp den fina klänningen som hon fått av sin farmor och farfar. Den är från Zara men är ännu för stor för henne. Mest troligt blir den inte lagom förrän nästa sommar, men då passar den ju bra som prydnat tills dess. Den är ju så himla söt! 
 
Tycker att det blir så himla fint i hennes rum. Jag skulle nästan vilja flytta in där själv, och det är väl ett bra betyg om jag känner så? :)

Ordningen återställd

 
Har haft en mysig farsdags kväll med familjen. Jag älskar att säga 'familjen' och då mena mig själv, Juni och S. VI är en FAMILJ. Det är stort och fint att tänka på. Jag och Buggen överraskade pappan med middag och tända ljus när han kom hem från jaktresan. Jag tror att Juni har saknat sin pappa och hon sken upp som en liten sol när han kom hem. Så nu är ordningen återställd och alla är hemma igen :)
 
I veckan blir det en jobbigare vecka då sambon jobbar natt och jag blir själv hela kvällarna och nätterna med lillan, två hundar och en katt att ta hand om...snark. De veckorna han jobbar dom tiderna är verkligen värst. Speciellt om de gångerna lillan haft en grinig period, för när är hon som mest grinig?.. Jo, på kvällarna. Nu är hon som tur är inne i en lättare period så jag hoppas det fortsätter så hela veckan och att nattningar går bra och att hon sover bra på nätterna. På tal om att sova så är det dags för mig nu också att krypa ner under täcket. Natti.

I ♥ DAD

 
Idag är det pappornas dag. Så idag har jag ringt till min pappa och grattat honom. Nu väntar jag på att min älskade baby daddy ska komma hem från sin jaktresa och jag ska bjuda honom på middag och vin. Jag har klätt Juni i 'I ♥ DAD'-bodyn dagen till ära.
Sen åker vi och fortsätter firandet hos svärfadern med tårta :) Har ni firat farsdag idag?

Hur jag vet att jag har världens finaste vänner

 
Bevis på att jag har världens finaste vänner:
1. De kommer med små presenter trots att det inte är min födelsedag eller julafton än.
2. De har, på eget initiativ, framkallat bilder på mitt barn och hängt upp det på kylskåpet hemma hos sig.
3. Efter att vi träffats/pratats vid mår jag alltid bättre och har en bra känsla i kroppen.
 
Idag har jag hängt med Malin x2 och druckit te och pratat. Fick med mig dessa presenter i form av chokladtomte, alcogel och body butter med chokladdoft. Tack tjejer! <3
 
------
 
Den här natten blir den sista innan pappan i huset kommer hem efter sin jaktresa.. och det blir bra eftersom vi saknar honom. Men Juni och jag har faktiskt klarat oss finfint själva också. Idag och ikväll har hon varit så himla snäll och det har inte alls varit några sura miner på varken dagen eller kvällen. Så underbart. Däremot har hon ju börjat vakna så himla tidigt om mornarna. Redan klockan 5 eller 6 är det dags att stiga upp enligt henne. Det tycker inte jag, men eftersom tidiga uppstigningar gjort att jag känner mig rätt sliten så ska jag nu gå och ta bort sminket och lägga mig i sängen. God natt!

Mornin'

 
God morgon! Nu har jag hunnit äta frukost och kollat två avsnitt av Unga föräldrar medans lillan legat på golvet och grejat med sina leksaker. Var tvungen att rycka in när hon fick tag i hundarnas vattenskål, men hann ta ifrån henne den innan det hände en olycka. Pjuh. Hon börjar vara så rackarns snabb på att vrida sig runt på golvet. Jag tror inte att det dröjer länge tills hon kommer underfund med hur man gör för att åla sig framåt också.
 
Igår var vi hos Karin, min sambos moster, på grekisk afton. Hon hade lagat en hel buffé med grekisk mat och det var gott. Mycket fetaost, och det gillar ju jag, haha. Jag var lite orolig för hur det skulle gå med lillan eftersom att vi skulle komma dit i ungefär samma tid som hon brukar vara sitt allra grinigaste jag, på kvällen innan hon ska sova. Men det gick rätt bra, förutom på vägen dit då hon skrek i bilen HELA vägen. Sen fick hon sitta i min famn stort sett hela kvällen, förutom en stund då hon var nöjd på golvet. Några testade också att hålla henne men det fungerade bara en liten stund innan hon blev missnöjd och fick komma tillbaka till mig. Hon har blivit så sjukt mammig på kvällarna och ska bara vara hos mig. När hon satt hos mig var hon så sjukt nöjd och satt och log och skrattade åt alla. Konstigt det där. Hon är ju inte blyg för andra men ska ändå bara sitta hos mig. Och bara på kvällarna dessutom. På dagen går ju andra bra att sitta med också. Eftersom jag får ha henne mycke i famnen så har jag iallafall blivit sjukt duktig på att göra saker med en hand, haha ;) Alltid något positivt. Till exempel sitter jag nu och skriver detta med en hand för att lillan somnat mot min axel. Ska gå och lägga ner henne nu. 
 
Puss och kram och ha en fin lördag!
 
 

Detaljer från barnrummet

 
Några detaljer från rummet jag håller på att färdigställa till Juni. Fotöljen får stå där tills vi flyttar dit spjälsängen. Då kommer den inte få plats där längre eftersom en byrå ska dit också. Tror det blir rätt bra. Tyvärr kan rummet inte bli helt klart förrän vi fått upp en till vägg. Idag är "rummet" helt öppet och en del av våran hall på övervåningen. Det vi behöver göra är att riva trappräcket på ena sidan och sätta upp en vägg där istället. Förhoppningsvis får vi det gjort någon gång i vinter :)

Sambo- och pappafritt

 
Som jag skrivit tidigare så blir det en tjejhelg för oss i helgen. Pappan åker på jakt och lämnar oss brudar hemma. Såå... vad ska vi då hitta på? Imorgon är vi är bjudna på grekisk afton men annars blir det att mysa hemma, träffa tjejerna och kanske hinna baka något. När gumman har somnat för nätterna ska jag se ikapp Paradise Hotel, pyssla lite och försöka uppdatera bloggen så mycket som möjligt :)
 
Haha, visst är Juni för gullig på den här bilden? Hon ser så knasig och söt ut <3

Smoothies

 
God morgon! Det här är en bild från igår när vi just hade kommit hem från affären. Lillan har precis upptäckt hur himla gott det är med fruktsmoothies, så vi köpte några fler igår. Bra att ha med en sådana när man åker hemifrån med henne om det krisar och hon blir panikhungrig. Nu äter hon både gröt och frukt, men annan mat är inte lika enkelt att få henne att tycka om. Tror jag måste kolla upp barnmatsrecept och testa göra egna rätter att servera och testa med henne.
 
Idag och resten av helgen får jag och lillan klara oss så gott vi kan själva, eftersom pappan i huset åker iväg och jagar. Det går nog bra, men blir ändå lite jobbigt att vara helt själv i flera dygn och måsta sköta all matning, kläd- och blöjbyten och nattningar själv. Hoppas att hon kommer vara en snäll och glad gumma hela tiden, och att hon sover ordentligt så att jag får någonting gjort om dagarna :) 

Höst outfit

Outfit / Skinnjacka - Lindex / Pälsväst - H&M / Byxor - H&M / Skor - Nly /
 
Oj vad länge sedan det var jag publicerade en sådan här typ av inlägg. Kan bero på att jag typ senaste året knappt köpt nya kläder eller klätt mig speciellt roligt. Har mest bara haft kläder som rymt en växande bebismage och numera det som är mest amningsvänligt. Nu trappar vi ju ner på amningen och ammar mest på morgonen och kvällarna så på dagarna behöver jag inte längre tänka så mycket på hur enkelt det är att få fram boobsen, hehe.
 
Ville visa den nya pälsvästen jag köpt från H&M som jag tycker är fin och höstig. Byxorna, som egentligen är ett par mjukisar, är också nya och också från H&M. De är en lite elegantare variant av mjukisar som jag faktiskt tycker är nog fina att ha även på sociala sammanhang och inte bara för soffmyset hemma :)

Påbörjat barnrummet

 
Har spenderat morgonen med att fixa lite i det som ska bli J-Bugs rum. Lika bra att börja ta tag i det även om hon för tillfället kanske inte behöver ett eget rum. Men tiden går ju snabbt så snart är det väl dags för henne att ha sitt eget.
 
Det ska bli ett vitt rum med pastellfärgade detaljer. Det är en rätt svår balansgång om man vill att det ska vara smakfullt, fint och färgglatt men inte vill att det ska se allt för rörigt och skrikigt med alla färger. Hittills har jag hängt upp en girlang med hennes namn på, som jag köpt på JTs Butik och så har jag pimpat hennes klädställning med pompoms :) Hinner jag så ska jag senare möblera om och lyfta dit en byrå. 
 

27 veckor - Boo!

 
Så här såg lillans halloween outfit ut när hon hade den på sig i helgen. Sötaste spökbyxorna. Ja, okej ska jag vara ärlig så hade hon en annan body på i lördags men den blev fläckig så när dessa bilder togs så fick hon ha en annan. Nästan inga kläder är rena speciellt länge nuförtiden när det ska ätas mat och snurra runt på mage på marken. 
 
27 veckor är hon alltså nu. Som jag skrev vid förra veckouppdateringen så har denna lilla flicka fått "långa armar". Hon greppar tag i allt hon kommer åt. Ett exempel är när jag har på mig mina glasögon så sträcker hon sig efter dem direkt. Det är sällan jag får ha dem på mig någon längre stund, och ibland känns det som att de är mer tid i hennes händer och i hennes mun, än vad de sitter på min näsa.
 

Nattningarna går fortfarande bara sisådär. Oftast är det bara jag som lyckas söva henne på kvällarna. Eftersom hon gärna somnar vid mitt bröst så tror jag att nyckeln till problemet är att den personen som ska natta också ska ge henne den sista maten för natten. Välling ratar hon fortfarande så i veckan ska vi testa ge henne mjölkersättning istället. Vi har hittills faktikt aldrig testat ge henne ersättning utan har alltid pumpat ur mjölk när hon blivit flaskmatad.. men det är ju så himla bökigt att pumpa ur bara för att hennes pappa ska kunna natta henne ibland. Hoppas att ersättning fungerar! Jag skulle bara vilja känna att hennes pappa kan fixa nattningarna så att jag inte blir så låst och att det inte ska behöva vara så att jag alltid måste vara där för att det ska fungera. I övrigt har hon sovit bra. Tidigare har hon sovit lite oroligt och vaknat flera gånger, men numera sover hon när hon väl har somnat. Sedan vaknar hon en gång någon gång mellan 4-5 och äter och sedan brukar hon somna om och sova till 6-7. Efter sex månader ska bebisar klara sig utan att äta på natten, men eftersom hon bara vaknar en gång och dessutom på tidig morgon så låter jag det för tillfället vara så. Det är inte speciellt jobbigt eftersom jag kan amma henne liggande i sängen. Jag tror att förr eller senare kommer hon att börja sova hela natten i ett svep utan att behöva någon mat.


Finaste flickan i världen

 
Om jag endast ska beskriva helgen med ett par ord så blir det orden 'svårt att hinna med'. Full fokus på gumman hela tiden. Städning, bloggen, den personliga hygienen (hehe), ja allt har fått stå åt sidan. Det märks verkligen nu att den ljuva spädbarnstiden är förbi och man numera har en liten krävande virvelvind att ta hand om.. och då kan hon inte ens krypa än ;) När hon kommer kunna ta sig framåt blir det ännu mer att hålla koll på, kan jag tänka mig. Men det är roligt också, men ja.. lite krävande.
 
Imorgon ska jag städa och förhoppningsvis ta mig en dusch. Vårt vatten har inte fungerat som det ska de senaste dagarna, men imorgon ska det äntligen fixas. Yay, som jag längtat! :D 
Sen på eftermiddagen tror jag att vi ska på föräldragruppsträff på biblioteket och prata om barnböcker. 
Imorgon eller mest troligt senare i veckan ska jag få upp lite hyllor i min walk in closet och organisera mer där inne. Jag är verkligen, verkligen i behov av mer och bättre klädförvaring. Känns som att kläderna just nu får ligga lite överallt i huset för att jag inte har något bra ställe att ha dem på. Men det ska bli ändring på det nu :)
 

RSS 2.0